Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Striden mot Lybeck. Deltagandet i grefvefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Striden mot Lybeck. Deltagandet i grefvefejden.
Sverige, som dittills stått i tämligen ringa beröring med
främmande orter, blef nu vidlyftigt inblandadt i utlandets
stridigheter. Däraf följde åtskilliga bekymmer, men det vanns
också en betydande förmån, nämligen rikets frigörelse från
det tryckande handelsberoende, hvaraf det länge lidit.
I Lybeck inträffade en statshvälfning, hvarigenom de
gamla stormanssläkterna aflägsnades ur styrelsen, och nya män,
tillhörande de ringare folkklasserna, i stället kommo till
makten. Den gamla regeringen hade följt en jämn och försiktig
statskonst, den nya visade mer storslagenhet, men också
obetänksamt öfvermod. I spetsen för dessa nya
maktinnehafvare stodo Jörgen Wullenwever och Markus Meyer.
Wullenwever, bördig från Hamburg, hade varit en af de verksammaste
ledarne för statshvälfningen i Lybeck och blef (1533)
borgmästare därstädes. Meyer började som ankarsmed i Hamburg,
blef sedan landsknekt och var som sådan i konung Fredriks
tjänst vid belägringen af Köpenhamn. I spetsen för 600
knektar af staden Lybeck, sända som hjälptrupper till kejsaren,
hade han därefter deltagit i dennes krig mot turkarne. Efter
statshvälfningen blef han högste befälhafvare öfver Lybecks
krigsmakt. Båda sträfvade med all makt att återupprätta och
föröka det gamla hanseatväldet.
Framför allt låg dem om hjärtat att från Östersjön
utestänga holländarne, som sedan visat sig vara farliga medtäflare.
Redan under konung Fredriks sista lefnadsår hade
underhandlingar med Danmark därom pågått. Efter dennes död (10
april 1533) kom Danmark i ett svaghetstillstånd, emedan man
ej kunde komma öfverens om tronföljden. Adeln slöt sig till
den aflidne konungens äldste son, prins Kristian, men denne
var i följd af sin böjelse för reformationen misshaglig för
prästerskapet, som i stället ville upphöja den näst äldste
sonen, prins Johan, hvars företrädesrätt man ville stödja därpå,
att han var den efter Fredriks uppstigande på tronen
förstfödde. På en herredag i Köpenhamn (juni 1533) genomdrefs,
att konungavalet skulle ett helt år uppskjutas. Af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0287.html
