Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden mot Lybeck. Deltagandet i grefvefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osäkerhetstillstånd, som däraf blef följden, ville den nya regeringen
i Lybeck raskt begagna sig. Wullenwever for själf till
Köpenhamn för att där nödga till ett förbund mot Nederländerna,
medan Meyer gaf sig ut på sjön för att uppbringa nederländska
fartyg. Men båda lyckades illa; Wullenwever fick af det
danska rådet undvikande svar, och Meyer blef som fånge en
tid kvarhållen i England, där han dock lyckades vinna stor
bevågenhet af konung Henrik VIII.
Förbittrad öfver detta missöde, sökte de genom
öfverrumpling vinna Sverige på sin sida för att med dettas hjälp
öfva påtryckning på Danmark. Under föregifvande, att danska
riksrådet vore med om förbundet, ville de förmå svenske
konungen att också biträda detsamma. Men konung Gustaf var
för väl underrättad och vägrade i följd däraf att lyssna till
något sådant förslag. För att tvinga honom till eftergift
fordrade de på enskilda borgares vägnar betalning för
skulder, som han sades hafva gjort, då han vistades i
Lybeck som flykting. Denna fordran afböjde han emellertid med
hänvisning till den pågående uppgörelsen. Lybeckarne läto
då lägga beslag på alla de varor, som hos hans ombud i
deras stad voro innestående. Gustaf svarade med att lägga
beslag på lybska fartyg, varor och köpsvenner, som funnos
på svenskt område. Han gjorde än mer: det begångna
öfvervåldet gaf honom ett länge önskadt tillfälle att med ens
förklara Lybecks handelsprivilegier förbrutna samt förbjuda sina
undersåtar att vidare besöka staden. Lybeckarne klagade högt
öfver Sveriges »otacksamhet», och deras förbittring var stor.
Gustaf gaf så till vida efter, att han gick in på att
hänskjuta saken till sin svärfaders bemedling. Men hertig Magnus,
som själf stod i beroende af Lybeck, kunde endast på sådana
villkor få uppgörelsen till stånd, att de beslagtagna lybska
skeppen genast skulle återgifvas, men det beslagtagna svenska
godset kvarhållas, tills någon domstol därom fällt utslag.
Dessa villkor vägrade Gustaf att underkasta sig. Han aftalade
därpå med det danska rådet ett försvarsförbund (febr. 1534)>
hvilket dock ej hann bekomma full stadfästelse.
Från det fredliga Holland och det konungalösa Danmark
vände lybeckarne sin förbittring mot konung Gustaf, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
