- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
304

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkliga förhållanden - Brytningen med de svenska reformatorerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den nye ärkebiskopen ålades att ej göra någon reformation,
konungen oåtspord, »efter af häftiga reformationer
understundom förargelse plägar ske», hvarför vore bäst, att det
»måttligen reformerades». I Stockholm hade den svenska mässan
tidigt blifvit införd, men den afråddes, »efter där följer dock
föga bättring af, förrän allmogen något bättre undervist
blifver». Olavus Petri utgaf 1529 sin svenska kyrkohandbok.
I sitt företal yrkade han gudstjänstens hållande på svenska
samt förklarade, att han ej »i alla stycken till pricka hållit sig vid
den latinska handboken, efter denna icke så dragit öfverens
med skriften, som den borde». En mängd katolska kyrkobruk
bibehöllos dock fortfarande. Vid dopet följdes sålunda den
gamla liturgien med exorcism (djäfvulens utdrifvande),
korsteckning, smörjning samt användande af salt och ljus. Åt
den döende gafs fortfarande »sista smörjelsen», hvilken
ansågs som sakrament; särskilda böner lästes då vid smörjningen
af ögon, öron, näsa, läppar, händer och fötter.
Begrafningsakten började med vigningsbönen, som upplästes, då liket
bars ut ur dödshuset.

Olavus Petri hade år 1531, då hans yngre bror vigdes till
ärkebiskop, blifvit förflyttad från sin stadsskrifvartjänst till det
kungliga kansliet. Han blef då konungens kansler, »fick sig
anförtrodt signetet» och förde registraturet. Under denna tid tyckes
det, att han skulle kunnat öfva stort inflytande på
reformationsverket, men så blef ej förhållandet. Han förde sitt
kanslersämbete vid en tid, då konungen var svårast att tillfredsställa,
och i stället för att vinna inflytande ådrog han sig ökad onåd.

*


Brytningen med de svenska reformatorerna.



Ett frö till söndring mellan konungen och reformationens
svenska hufvudmän låg däri, att för honom makten, för dem
friheten var ledstjärna och ögonmärke. Båda kunna enas, om
makten gör sig till folkfrihetens hägnare, såsom Sturarne velat,
hvilka grundlade en löftesrik frihetsutveckling, som ej fullt
kväfdes efter deras fall. Så hade äfven Gustaf Vasa, om än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free