Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens återuppblossande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klarare än någonsin förut. Tegel förtiger denna händelse —
väl af samma skäl, som dref honom att förtiga domen öfver
Laurentius Andreæ och Dackes strid vid Växjö. Efter hans
föredöme hafva ofta äfven andra berättare därom tigit eller
endast reservationsvis talat.
Dacke kom, heter det, hastigt framtågande öfver östra
Holaveden in i Östergötland och slog läger i Skrukeby (nära
Skeninge) med en bondehär af 2 till 3,000 man. Den
kungliga hufvudstyrkan samlade sig som bäst i sitt läger vid
Vadstena under Lars Siggessons öfverbefäl; denne beslöt då att
genom en nattmarsch med samlad makt öfverraska Dacke,
hvilken dock, i tid varskodd, drog sig något tillbaka och
intog en skyddad ställning i skogen mellan Skrukeby och
Mjölby, just där nu järnvägen går fram; på ena sidan
låg en stor ängsslätt, på den andra Mjölbyån, och två
vägar förde genom skogen. Höfvidsmännen läto rytteriet
framrycka på sidan utefter ängen, men fotfolket uppstiga
i skogen, fördeladt i två hopar, hvilka angrepo från
motsatta håll för att sålunda inklamra bondehären; Arvid
Trolle anförde den ena hopen, Per Brahe den andra. Dacke
skall nu hafva gjort en rörelse, hvilken i sitt lilla omfång har
liksom en fläkt af Napoleons stora stridsmanövrer. Han gick
med samlad här först emot den ena skaran och kastade den
med ett häftigt anlopp öfver ända; därpå vände han sig,
likaledes med samlad makt, mot den andra skaran, hvilken efter
en skarp strid slutligen också måste vika. Den hetaste
striden lär hafva stått vid de så kallade Kungshögarne i Mjölby
socken, i hvilkas grannskap man i åkrarne funnit stigbyglar,
kulor, sporrar och andra stridsminnen. De slagna
befälhafvarne återvände förtretade öfver det dåliga utförandet af sitt
värf. Själf lär emellertid Dacke köpt sin seger med stor
manspillan, och hans män klandrade bittert, att han förmått dem
draga så långt från skogarne in uti slättbygden. I ifvern att
nedsätta honom har man anfört, att han under slaget af
feghet eller blödighet ideligen lät slå trummorna för att slippa
höra jämmerropen. Enhvar borde väl dock förstå, att det
måste hafva skett för att sammanhålla de vid sådana
konstmässiga stridsmanövrer ovana bönderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
