Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens återuppblossande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta härnadståg och förloppet därvid har lämnat
åtskilliga spår efter sig i konungens brefväxling. Planen att tränga
upp till Kolmården oroade han sig för mer än en gång. Till
Lars Siggesson, som i början ville draga till Kind, skref han
(8 mars): »Där svare vi så till, att oss tyckes likast vara att
rensa detta Östergötland mellan Söderköping och Vadstena,
förrän man drager något vidare, om så är, att de icke sin
kosa dragne äro». Bland de ställen, där bönderna lidit
manspillan, omtalar han näst efter Stegeborg Skeninge, och med
slaget vid Skeninge kan han svårligen mena något annat än
slaget mellan Skrukeby och Mjölby. Ett ganska märkligt
bref af den 12 mars till Lars Siggesson, Johan Thuresson och
Per Brahe »om den oordning, som skedde med krigsfolket
emot småländingarne», innehåller en på detta slag fullt
tillämplig kritik af trupprörelsernas ledning. Han klandrade,
att man endast brukade hakeskyttar till att uppsöka fienden
i skogen, men ej lämnat dem nödig samverkan af knektarne
och rytteriet. »Hvarför», skref han, »bjude och råde vi eder,
att I, gode män, vele än nu tänka annorlunda till saken och
så laga, att den ene måtte göra den andre undsättning, när
omtränger, icke låtandes de hakeskyttar allena bada allt
rökebadet, utan att de med rustningarne måtte också vara i hopen
med». Vidare anmärkte han: »Och efter detta bondeörlig
icke är sådant, som man hade en hop krigsfolk för handen,
så att bägge parterna komma bröstgänges i mängd
tillsammans, utan denne tjufvahop bjuder hvarken slag eller
skärmytsel på slätten, utan tager busken, såsom ulfven göra
plägar; därför kunde vi väl lida, att knektarne ville en part
lägga de många spetsar (pikar) bort och rustade sig i stället
med goda rör och halthakar igen». Nederlaget måtte sålunda
hafva fört med sig en reform i de kungliga truppernas
stridssätt och beväpning.
För Dacke medförde däremot själfva segern en
oersättlig förlust, som minskade hans folks tillit och verkade
förlamande på hans rörelser. Hans dristiga plan befanns
overkställbar, och det kvarstod nu som ett stort missgrepp, att han
skilt sig för långt från sina verkliga understödskällor och
nödgats förlägga afgörandet till en stridsskådeplats, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
