Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden, jordbruket och jordagodsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besväringar och klagomål mot dem som fiskerier bruka, både
strömmingsfiske, laxfiske och torskfiske, i alla norrlanden, att
de så falskeligen och illa förvara och salta mest all den fisk,
som de hit till Stockholm och andra städer sända, så att vi
och andre gode män, som mycken salt fisk till våra slott och
gårdar behöfve, bekomma icke annat för våra penningar än
sur och förderfvad fisk. Hvarför bjude och förmane vi
strängeligen eder alle, som sådant fiskeri bruka pläge, att I efter
denna dag annorlunda vele förvara och salta eder fisk, än
härtill skedt är. Här är, Gud dess lof, icke så dyrt saltköp i
landet, att I för saltets skull behöfve förderfva sådan hop fisk
om året, som nu sker. Och vele vi eder härmed åtvarnat
hafva, att I ingen sur eller förderfvad fisk hit i landet före
eller sälje, icke heller där hemma hos eder köpa eller sälja
skole, så framt att I icke sådan fisk vele förbruten hafva».
Allmänningsskogarne tillerkändes utan vidare åt kronan,
under hvars öfverinseende äfven de enskildes skogar på
mångahanda sätt ställdes. Tvifvelsutan var sådant i mer än ett
afseende väl behöfligt och för det allmännas bästa gagneligt.
Redan 1537 anmärkte konungen på tal om Småland, att »där
som konungs allmänningsskogar äro, sker icke honom någon
skäl af, hvarken med ållongälle eller annan rättighet»; han
stadgade då, att konungen skulle hafva »tredje part af ållonegället».
Han klagade, att ek- och bokskog ödslades bort till hustimmer
och boskapsfoder; »ej heller är», tillade han, »skogen deras
egen, där sådant hustimmer hugget blifver.» Han förebådade
redan då »ett högt förbud i den måtton». Förbudet med
åtföljande straffbestämmelser bidrogo ej litet till det stora
upprorets utbredning. Men grundsatsen vidhöll konung Gustaf
alltjämt, om än tillämpningens hårdhet betydligt mildrades.
En förordning af år 1558 gick ut på att skydda löfskogen,
i synnerhet ek, bok, hassel, oxel, rönn och hägg, »efter riket
och menige man, där sådana lägenheter äro, ingen ringa fördel
af sådan bärande skog både till skeppsbyggningars behof i
rikets tjänst, så ock till svinföda och andra nödtorfter hafva kan».
Vi se här den svenska skoglagsstiftningens enkla begynnelse.
En stor del af den svenska jorden hade konungen genom
den kyrkliga reduktionen, genom straffindragningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
