Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Gustafs tredje förmälning.
- Den kyrkliga styrelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligga obrukad». Han fortsätter: »Och när någon talar därom
och befaller, att sådana skattegods skola brukas och vid makt
hållas, då plägar en part svara, att sådana skattegods höra
dem själfve till, och att de måge fördenskull med dem göra,
som de själfve vele, hvilket icke rätt svaradt är, och vi med
sådana svar ingalunda låta oss uppå kronans vägnar åtnöja.»
Som påföljd för uraktlåten brukning sattes äganderättens
förlust i utsikt.
*
Den kyrkliga styrelsen.
Den mot kyrkan brukade indragningsmakten hvilade
knappast någonsin under konung Gustafs regering; den var äfven
under sista tidsskedet i verksamhet, om än förfaringssättet
blef mer lagbundet. De återstående gods, som under olika
titlar tillhört biskopsborden, kanikgällen eller klosterjorden,
äfvensom öfriga kyrkogods blefvo efterhand fullständigt
indragna. Här och där indrogos äfven prästgårdar, mest i följd
af smärre församlingars sammanslående. På de orter, där kloster
indragits, tillsatte konungen själf präster, likaså gjorde han
äfven med åtskilliga andra lägenheter, som han åt sig
förbehöll; sålunda gjordes början till inrättningen af regala pastorat.
Allmogen såg med oro denna fortlöpande indragning, enär
den fann, att kyrkornas och prästerskapets underhåll
hädanefter måste mer uteslutande bestridas af de skattdragande
socknemännen.
För att påskynda de återstående kanikgällens indragning
framtvangs en »ödmjuk begäran» af kanikerna själfva att få
sina landbor öfverlåtna åt kronan, »emedan», heter det, »samma
landbor nu af en och annan blifva öfverfallna, puckade och
trugade, och understundom ryckes dem ifrån, så att godsen
fast förlamade och öde blifva». Denna indragning började
1545 och torde hafva afslutats vid år 1548. Ett par år
därefter har konungen antingen glömt det förut åberopade skälet
eller vidgått, att det egentligen varit kronan själf, som »puckat
och trugat». I en skrifvelse från år 1550 beklagar han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0489.html
