Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustafs sista riksmöte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
desslikes, ordinarie 2 beskedlige prästmän och (2) bönder af hvart
härad, så ock 4 borgare af hvar köpstad»; det skulle således
blifva en verklig riksdag, vid hvilken alla fyra stånden borde
tillstädesvara. Ombuden skulle infinna sig i Stockholm den
16 juni.
På utsatt dag, sent på kvällen, anlände konungen till
hufvudstaden, där samtliga hans söner äfven voro tillstädes.
Den 25 juni efter middagen sammanträdde med stor
högtidlighet ständerna på rikssalen. Konungen mottog dem,
omgifven af sina fyra söner; den tioårige hertig Karl stod
framför hans knän, de andra sönerna, i ordning efter deras ålder,
vid hans sida. Sina vältaliga hälsningsord framförde han i
känsla af att de tillika voro hans afskedsord; de fingo däraf
sin hjärtliga och rörande prägel, hvilken de kanske lika mycket
torde haft, äfven utan Peder Svarts konstnärliga öfverarbetning,
i hvilka de äro oss kända. De hafva i sin öfverarbetning,
sådana den gamle menade dem, ofta genljudit genom tiderna
och må äfven här upprepas i sin välbekanta lydelse:
»Jag vördar Guds makt, som i mig åter på Sveriges gamla
tron upplyftat den gamla konungasläkten. De bland eder,
som något till ålders komne äro, hafva väl förnummit, huru
vårt fädernesland i många år varit i stort elände och betryck
under främmande herrskap, enkannerligen under den omilde
tyrannen konung Kristian, och huru det täcktes Gud genom
mig befria oss. Därför bör oss, hög och låg, herre och
tjänare, gammal och ung, samma gudomliga hjälp aldrig
förgäta, ty hvad man var jag att fördrifva slik mäktig herre,
den där ej allenast regerade öfver tre konungariken, utan ock
var med kejsaren och de väldigaste furstar nära förbunden
och befryndad. Ej kunde jag mig denna ära föreställa, då
jag i skog och ödefjäll måste sticka mig undan för fiendernas
blodtörstiga svärd. Men Gud dref verket och gjorde mig
till sin underman, på hvilken hans allsmäktighet skulle
uppenbar varda. Väl må jag förlikna mig vid konung David,
hvilken Gud från en ringa herde gjorde till konung för allt
folket.» Härvid brusto tårar ur konungens ögon. Han fortfor:
»Jag tackar eder trogne undersåtar, att I mig till
konungslig höghet velat upphöja och till en stamfader i edert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
