Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustafs sista riksmöte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungahus. Ej mindre tackar jag eder för den trohet och det
bistånd, som I mig under min regementstid bevisat hafven.
Att under denna tid Gud låtit sitt rena och klara ord inkomma,
och att han äfven uti timlig måtto riket med allsköns
välsignelse begåfvat hafver, såsom nu för ögonen är, därför skola
vi, gode män och undersåtar, alla med stor tacksamhet och
ödmjukhet gifva Gudi äran. Det är mig nogsamt bekant, att
jag i mångas sinnen varit en hård konung. Men de tider
skola komma, då Sveriges barn skulle vilja rifva mig upp ur
mullen, om det i deras makt stode. Dock må jag icke blygas
att bekänna mänsklig svaghet och skröplighet, ty ingen är
fullkomlig och utan bräck. Därför beder jag eder, att I viljen
för Kristi skull förlåta och öfverse ehvad brist, som varit med
min regering. Uppsåtet hafver alltid varit till rikets och dess
innebyggares bästa. Mina grå hår, min skrynkota panna
bära nog vittne om de många faror, vedervärdigheter och
bekymmer, som jag under min fyratioåriga regering utstått».
»Jag vet nog, att de svenske äro snare att samtycka,
men sene att utrannsaka. Jag kan ock grannt förutse, att
många villoandar framdeles varda uppkommande. Därför
beder och förmanar jag eder: hållen eder vid Guds ord och
förkasten hvad därmed icke öfverensstämmer; varen öfverheten
hörsamme, eder emellan enige. Min tid är snart ute. Ej
tarfvas mig därom stjärnor eller annan spådom. Jag känner
i min egen kropp tecken, att jag snart skall gå hädan och
för öfverkonungens fötter nedlägga och redogöra för Svea
rikes härliga, men förgängliga krona. Följen mig då med
edra trogna förböner, och när jag lagt mina ögon tillsammans,
så låten mitt stoft hvila i fred.»
Den rörelse, med hvilken dessa ord framsades, meddelade
sig åt alla de närvarande; det syntes tårar i mångas ögon.
Stödd af sina båda äldsta söner, lämnade konungen salen,
vänligt hälsande åt församlingen.
Följande dag blef Erik på ett allmänt sammanträde i
storkyrkan hyllad och mottog trohetsed som Sveriges
arfkonung. Han höll då ett tal, hvari han framhöll, hurusom
det för honom var nödvändigt, för riket gagneligt att företaga
frieriresan till England och äskade af ständerna anslag för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
