Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustafs sista riksmöte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma. Jämte hertig Johan och Sten Lejonhufvud
underhandlade han under de påföljande dagarne i storkyrkan med
ständerna om samma ämne.
På denna riksdag upplästes och stadfästes konungens
testamente, hvilket ständerna med liflig ed och uppräckta finger
bekräftade. Riksdagsbeslutet uppsattes den 30 juni i två
särskilda skrifvelser, den ena af rådet och adeln, tillsammans 214
personer; den andra af de ofrälse stånden med
namnunderskrift och sigill af 13 biskopar (ordinarii) och 79 köpstadsmän
samt menige allmogens häradssigneter. Jämte bekräftelse af
arfföreningen afgafs ny trohetsförsäkran särskildt åt konung
Erik. »Där som», heter det i adelns skrifvelse, »hans nåde vår
tjänst behöfde, antingen att hafva oss med i följe till den
engelska resan eller ock eljest bruka oss här inrikes till hans
nådes bästa, då vilje vi oss godvillige och trogne alltid bruka
och befinna låta, dock oss icke till skada, det oss förhoppas,
hans nåde icke heller begärandes varder». I konungens
testamente bestämdes noga de hertigdömen, som hans söner
skulle få i ärftlig besittning. Det åt Johan redan tilldelade
bibehölls oförändradt. Magnus erhöll 9 härader i Östergötland
med hufvudorterna Vadstena, Norrköping och Motala, vidare
Askersunds härad i Nerike, de till Småland då räknade
häradena Kind och Ydre samt Vassbo och Valla härad i
Västergötland. Karl fick hela Södermanland, det mesta af Nerike
samt Värmland; det betecknades med rätta som »ett furstligt
och ståtligt uppehälle af Sveriges krona». Förbindelser med
utländska makter fingo hertigarne icke ingå utan i samråd med
konungen, och deras tvister med honom eller hvarandra skulle
afgöras af inhemske, ej af utländske skiljedomare. Liksom i
förkänslan af kommande brödrastrid slöt testamentet med en
beveklig förmaning till endräkt.
Sedan riksdagen var öfverstånden, sökte Erik påskynda
sin afresa till England. Men fadern ville ej låta honom fara
utan att först af honom hafva tagit försäkran om att icke
inlåta sig i någon förpliktelse, som kunde blifva Sveriges rike
till skada eller förfång. Erik visade sig emellertid ganska
motsträfvig, och med öfverenskommelsen »gick trögt till, så
att fadern vardt däröfver mot sonen något misslynt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
