Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skydd mot köld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin natur äro knoppfjällen ingenting annat än ombildade
blad, som mist sin uppgift att assimilera och i stället
utbildats till skyddande (värme-oledande) organ. Så enformigt
deras yttre ter sig, är dock den inre byggnaden mycket
växlande; hos pilarterna t. ex. är det själfva öfverhuden
och särskilt dennas yttervägg, som når en rent af
kolossal tjocklek och utgör det förnämsta skyddet; hos boken
fyllas öfverhudscellerna fullständigt af ett hartsartat
ämne, och knoppfjällens inre utgöres af starka bastceller,
som förläna organet en hög grad af fasthet och härdighet.
Hos somliga poppelarter hopkittas de olika knoppfjällen
medels hartsartade ämnen; hos andra, t. ex. hästkastanjen,
finnas på öfverhudens yttersida särskilda körtlar, som
afsöndra en blandning af gummi och harts, hvaraf fjällens
yta öfverdrages. Lindens knoppfjäll utgöras af en
tämligen tunnväggig och i och för sig värnlös vätnad, men i
denna väfnad finnas ovanligt stora och talrika cellhåligheter,
fylda med slem, som här tjänstgör som värme-oledare;
hos almen uppträder korkbildning o. s. v. — Äfven de
unga grenarna, hvilka ej såsom stammen omges af ett
tjockt och skrofligt korklager och inte häller som de
örtartade växterna under vintern äro täckta af snö, erhålla
ofta ett välbehöfligt skydd därigenom att cellerna i det
yttre barklagret förses med starkt förtjockade
(kollenkymatiska) väggar.
En egendomlighet, som om vintern kommer samtliga
träd och buskartade växter väl till pass, består däri att
stammen leder värme betydligt lättare i sin längdriktning
än på tvären. Man kan visa detta genom ett mycket
enkelt experiment. Sätter man en uppvärmd
strumpsticka eller dylikt rakt emot en glasplatta, som man förut
öfverdragit med ett tunnt vaxlager, smälter naturligtvis
vaxet i stickans närhet, och den härigenom uppkomna
fläcken är alldeles rund, enär värmet fortplantat sig lika
lätt åt alla håll i glasskifvan. Men gör man samma
försök med ett jämnhyflat trästycke, skall man finna att
den fläck, på hvilken vaxet smält, ej är rund, utan aflång,
den bildar en s. k. ellips, hvars längsta axel är riktad åt
samma håll som fibrerna i trästycket. I denna riktning
fortplantar sig sålunda värmet lättare än på tvären. för
träd och buskar blir det härigenom möjligt att bättre än
annars draga nytta af den blida temperatur, som råder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
