Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Skydd mot regn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppna ända nedåt, hvarigenom regn- och daggdroppar
hindras att intränga i dess inre, dit däremot vägen
nedifrån står öppen för insekterna. Det samma gäller om
blommorna hos vinbärsbusken, berberis m. fl., blott med
den skillnaden att det hos dessa är hela blomsamlingen
som är nedåtriktad. Hos de nu nämda växterna sluta
sig alla blombladen samman till ett skyddande tak öfver
ståndarna, men lika vanligt är att detta endast bildas af
ett eller ett par blad. Så är förhållandet hos de talrika
växterna med läppformig blomkrona, hos stormhattar,
riddarsporrar, violer samt lupiner och alla andra ärtväxter.
Hos dessa senare är det särskilt det öfversta kronbladet,
det s. k. seglet, som växer ut och lämnar det bästa skyddet;
då såsom fallet är t. ex. hos det vanliga gullregnet, dessa
blommor sitta i hängande klasar och seglet egentligen
skulle blifva nedåtvändt och sålunda af föga gagn,
upphjälpes detta därigenom att hvarje särskilt blomskaft
vrider sig ett hälft hvarf, så att den fördelaktiga
ställningen återvinnes. Ej sällan sluta blombladen så tätt
tillsamman, att såsom t. ex. hos lejongapet, ängsbollen
(Trollius) m. fl. ståndarna äro fullkomligt dolda i
blommans inre; hvad som här ej lyckas regndropparna — att
intränga i blomman — är däremot en lätt sak för humlor
och bin.
Stundom är det ej blombladen utan helt andra delar
af växten, som bilda det skyddande taket kring ståndarna.
Hos vår vanliga lind t. ex. skjuta ståndarna så långt ut
ur blomhyllet att frömjölet ofelbart skulle förstöras om
ej hvarje blomma eller blomsamling vore stäld rakt under
ett af de stora, hjärtlika örtbladen, hvilka här tjänstgöra
som skydd mot nedfallande regndroppar. Ett likartat
förhållande möter oss hos det i fuktiga lunder ofta
förekommande springkornet (Impatiens noli tangere); hos
flera arter tidbast (Daphne), hos kattostfamiljen
(Malvaceae) m. fl. äro äfven blommornas och örtbladens
inbördes ställning sådan, att de senare bilda ett skyddande
tak åt de förra. Mera sällsynt är att själfva pistillens
märke lämnar det behöfliga skyddet åt ståndarna. Så är
förhållandet hos svärdsliljorna (Iris), hvilkas blommor äga
ett stort, treklufvet bladlikt märke med hvarje flik
öfvertäckande en af de tre ståndarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
