Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 336 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GENOM FÖRBRÄNNINGEN FÖRVANDLAR MAN SOPORNA TILL ELEKTRISK ENERGI Soporna få brinna i ugnarna utan tillförsel av något annat bränsle. De heta gaserna föras ut under ångpannorna, vilka driva turbinerna. Den elektriska energin, som alstras av växelströmsgeneratorerna, driver hela sopstationen samt laddar ackumulatorerna till de elektriska bilerna.

fördelar dem mellan de olika rännorna, genom vilka de glida ned i ugnarna. Efter
att ha bränts vid omkring 1.000 grader lämna de en återstod, som allt efter
årstiden uppgår till en tredjedel eller en fjärdedel av deras vikt. Denna återstod, som
bildar ett slags slagg och på engelska kallas »clinker», tages ut ur ugnen på en låda,
som man förut infört vid ugnens botten. Det glödande blocket föres på en rullbana
och kastas av denna ned i en vattengrav, varifrån det sedan upptages och tömmes ut
i en betongränna.

Därifrån föras clinkers antingen till avstjälpningsplatsen eller till ett bruk, som
efter tillsats av lämpliga ämnen förvandlar den till ett slags tegel.

De varma gaserna, som bildas vid sopornas förbränning, sändas till ångpannan
och därifrån ut i skorstenen; ångan drar turbinerna som äro kopplade till
generatorerna i maskinhallen. Den elektriska strömmen drar rullbanorna, krossarna,
blästrarna, med ett ord alla maskinerna i fabriken och dessutom vagnarna som
transportera soporna. För detta ändamål nedspännes
den ursprungliga trefasströmmen på 5.500 volt och 25 perioder till en likström på 110-
-115 volt.

Liksom varje storstad vid en viss punkt i sin utveckling ställes inför problemet att
göra sig av med sitt avloppsvatten, så ställas de numera också inför frågan om var
de skola göra av sina fasta sopor, vare sig de härstamma från gatan eller från
hushållen. Och för att lösa denna fråga, som är minst lika viktig som den om
avloppsvattnet, måste de slå in på en alldeles ny väg.
Det gäller här icke blott att tillfredsställa hygienens fordringar utan att också
utnyttja soporna på ett ekonomiskt givande sätt. Det synes då mest lämpligt att dels
förvandla dem till gödningsämnen, och dels omsätta dem genom förbränning till
elektricitet, som kan användas som kraftkälla, dels inom själva sopstationen, och dels i
den mån den räcker till även för arbeten därutanför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>