- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
46

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

lefnadsuppgift är att fostra sin man och sina
barn för himmelen. Ett större kall kan icke tän-
kas. Att vara moder är det ädlaste som finnes,
sedan Guds Son lät en qvinna blifva sin moder.
I älskade mödrar, tröttnen ej med de bullersam-
ma, ostyriga barnen. Fån I en gång träffa dem
alla, ja, alla. sägen jag, 1 himmelen Wsamskolen
I ej längre komma ihåg besvärligheterna vid de-
Och I fäder, varen tåliga, goda
och ömma mot barnen, I också. Det är Eder
pligt, glömmen ej det. Gören det villigt och ofta,
så blir det snart en förmån 1 stället för en tung
pligt. Ett hårdt fadershjerta blir ofta orsak till
hårda barnahjertan. Doktor Potter omtalar, att
han en gång stod och betraktade ett sällskap fån-
gar, skulle landsförvisas för sina brott.
Bland dem såg han sonen af en framstående fa-
milj. Domaren sade till honom: "Minnes du
din fader?” — "Jag minnes honom mycket väl,”
svarade fången, ’’hvarje gång jag kom in i hans
rum, sade han: "spring. din vag, pojken ochibes
svära mig icke.” — Huru mycket hade faderns
liknöjdhet att göra med sonens olycka? Hvem
mer än Gud kan gifva ett sanningsenligt svar på
den frågan. — Kristna föräldrar äro ej alltid så
milda, hjertliga, vänliga, förtroliga med barnen,
som de borde vara. Barnen blifva rädda för dem
och för kristendomen och börja snart tro, att re-
ligionen är ett slags syndastraff. Käre föräldrar,
talen tidigt med barnen på det barnsligaste och
förtroligaste sätt om Jesus och himmelen och om
deras barnarätt till himmelen. O, huru roligt,
huru nyttigt för barnen, när föräldrarne göra
detta. En fader talade med sina två små flickor
om tron på Jesus såsom salighetens vilkor. Den
minsta såg beslutsamt och förtroendefullt upp
och sade: "jag tror på Jesus nu,och det skall jag
alltid göra.” Den andra, som var två år äldre,
sade: "det gör jag med. Och himmelens äng-
lar fröjdade sig, och den troende faderns hjerta
uppfyldes af en salig glädje. Huru ofta tvingar
man ej barnen att tro, det de redan äro fallna ur
dopnåden. Jag träffade en gång en fyratiofem
års gammal man. Han sade: "jag hade fromma
och stränga föräldrar. Tidigt talade de om syn-
den, tidigt bragte de mig att tro, att jag hade fal-
lit ur dopnåden. När jag efteråt tänkt på det,
inser jag nu, att jag icke då hade fallit ur dopnå-
den. Men jag kom i en lagisk träldom, som jag

ras uppfostran.

som

VID HEMMETS HÄRD.

aldrig kunnat riktigt befria mig ifrån.” — Käre
föräldrar, talen ljufligt till edra barn om Herren
Jesus. Dopnåden är ett spädt, ömtåligt frö, som
måste väl tillvaratagas, om det ej skall blifva om
intet. Gud hjelpe dig, att vara vis nog, kärleks-
full nog, lycklig nog, så att det slipper dö hos
dina barn.

Men det faktum, att fromma föräldrars barn
ofta åtminstone till en tid blifva vanartiga och
onda, bevisar, att det ingen kungsväg finnes till
himmelen, att tron icke strax eller nödvändigtvis
går iarf, att man icke ens på en kristen moders
tro kan blifva frälst, man måste tro sjelf.

«€Hvar och en som tror.”

Icke hvar och en som haft trogna föräldrar, utan
hvar och en som sjelf och för sin egen del tror på
Jesus. Oj Iunge vanner, som egtiellente een
bedjande föräldrar, hvilkas böner ännu intet svar
fått, huru länge skolen I stå emot? Låten bön-
hörelsen komma och komma snart. Den fromme
pastor Spencer hade en vanartig son. Böner och
förmaningar hulpo icke. Slutligen lemnade yng-
lingen hemmet. Långt borta blef han sjuk och
kom in på ett hospital, der vården var kristlig.
En morgon fans han badande i tårar. På frågan
hvarför han grät, svarade han: ’’Min faders bö-
ner förfölja mig, jag kan ej undslippa dem.” Ja,
så går det till slut. Endast föräldrarne troget
hålla på att bedja, skola deras böner nog höras.
Jesus hörer bön. Det Gehasis käpp (se det an-
förda kap.) ej kan uträtta, det förmår Jesu brin-
nande, allsmäktiga kärlek.

Käre föräldrar, vandren varsamt.
och höra och—Tfölja exemplet. Kom ihåg hvad ’
en liten gosse en gång sade. Han och hans fader
vandrade uppför ett brant berg. Gossen hann
ej så fort som fadern. Då ropade gossen till
denne: "pappa välj en god väg, ty jag kommer
efter. v. Sårär det. barnen komma etterWmpmlatvea
vi då fått leda dem till Jesus, så skola vi få glädje
på sistone. En gosse höll på att dö. Man frå-
gade honom, om han visste det: OO, då fårjag
vara hos Jesus i qväll. Och gråt icke pappa, ty
när jag kommer till himmelen, skall jag gå rätt
till Jesus och tala om för honom, att pappa visade
mig till barnens bäste vän, när jag sjelf var ett
spädt litet barn.” O käre föräldrar, hållen på att
bedja, ty Gud skall nog hjelpa i sinom tid.

Barnen se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free