Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVARFÖR FÅ FROMMA FÖRÄLDRAR OFTA VANAR TIGA BARN.
Du stack en dolk uti mitt trogna hjerta,
Du fräckt förnekat mig förutan smärta;
Min kärlek har du lönt med lögn och hån.
Ack äfven du, min son?
ÄFVEN DU MIN SON.
Luc, 22:61.
Ack äfven du, min son? Så blicken talar,
Och Herren vände sig om och såg på Petrus. När stum på lärjungen han ser.
Den blicken slår, men äfven mildt hugsvalar
Och lik en öppnad himmel ler.
Då går han ut i nattens stillhet åter;
Han kan ej hemta sig, han bittert gråter;
Och rörande det klagar ofvanfrån:
Ack äfven du, min son?
Ack äfven du, min son? så Cesar tolkar
Sitt djupa qval med sorgsen röst,
Förr’n jagad ut af tre och tjugo dolkar
Hans hjeltesjäl flög ur hans bröst.
Min Brutus, äfven du, som ej bedröfvat
Mig nånsin förr, som städs min kärlek pröfvat,
Din fader lönar du med mord och hån!
Ack äfven du, min son? Så Jesus klagar,
Ack äfven du, min son?
När en förlorad son han ser,
Och manar fram de forna gyllne dagar,
Ack äfven du min son? Som skarpa pilar
Det milda ordet slår hans själ.
Liksom en anderöst, hvarthelst han ilar.
Det följer honom hamn i häl;
Som han ej bär i minnet mer.
O hör du ej hans kärlek sakta locka,
Liksom i skogen hemmets kända klocka
Svagt manar vilsne vandrarn fjerran från:
Det döfvar honom uti hafvets brusning, Ack äfven du min son?
Kringhväser honom uti vapnens susning,
Och vid Philippi hörs likt åskans dån:
Ack äfven du, min son?
Ack äfven du, min son? Hvad har väl blifvit
Af gossen, som vid altarrund
Nyss stod? dig Herren sköna gåfvor gifvit;
5 s Hur har du brukat se’n ditt pund?
Ack äfven du, min son? Med helig smärta :
En gång en annan hjelte qvad,
Då fariseers ondskefulla hjerta
Hans dödsdom fällde utan vad.
Då de till blodigt råd kring honom sitta,
Ur hundra ögon skarpa dolkar spritta,
Blott ett han klagar vid allt hat och hån:
Ack äfven du, min son?
Ditt fadersarf—i frosseri uppätet!
Ditt hem—ack! öfvergifvet och förgätet!
Din lön är tårar, draf och menskors hån.
Ack äfven du, min son?
Ack äfven du, min son? O låt dig röras
Af blicken från din bäste vän!
Allt är ej än förbi; din bön skall höras;
Guds nåd gör allting godt igen.
Ack äfven du, min son, som nyss har svurit: Hör, Jesus kallar dig, hör, hur han beder!
Nej, Herre, jag ej lemnar Dig!”
Falskt vittne mot din mästare du burit
Och brutit käckt din ed till mig.
Fall gråtande på tronens trappsteg neder!
Då klingar det så mildt derofvanfrån:
Ack äfven du, min son!
(LEA ao VE)
0-0
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
