Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
betyder det? Jo, det betyder, att alla som äro
rätta Israeliter äro frälsta, förlossade af blott nåd,
fri nåd och oförskyld nåd. Det kännes nog för-
ödmjukande för kött och blod att komma till
himmelen på så sätt, men det är vägen och den
enda vägen. ’"Den besökta staden,” hvad lära
vi deraf? Jo, ordet betyder icke allenast besökt
utan ock eftersökt. De som höra till nya Jeru-
salem äro sådana, som Gud fått söka länge och
allvarligt, innan de stannade, men han höll på,
och till slut blef hans nåd dem öfvermäktig.
<<Emot folken” — det är också ett stridsbaner,
det kära korsbaneret. Huru ofta ser det icke ut
i verlden, som om Guds sak ginge baklänges i
stället för framåt. Ingen fara, käre broder. Se-
VID HEMMETS HÄRD.
gern skall stanna på vår sida, ty korsets tecken
skall aldrig ligga nere på allvar. Det ser väl ut
så understundom, men det är en synvilla. Den
tid kommer, då denna verldens riken äro vordna
vår Herres och hans Krists och då skall korsets
fana vaja i evig seger öfver himmel och jord.
I dag hvilar detta baneret öfver Jesu bord, du-
kadt bland oss. Det är ett inbjudningens baner
för alla bekymrade: kommer, ty allt är ju redo;
det är ett förlåtelsens baner: det är gjordt, intet
återstår, mera än att taga emot. Det är ett för-
vissningens baner: för eder, för dig, har Jesus
gjort allt detta.
Kom härin du Herrens välsignade, hvarför
står du derute?
Före en nattvardsgång.
Hvem klappar sakta på mitt hjertas dörr?
Har jag ej hört den ljufva stämman förr?
<<Det är en vän ifrån din barndoms tider,
Hvad förr han led, för dig han ännu lider.”
Ditt dunkla språk jag mägtar ej förstå;
Hvi klagar du och tröstar så ändå?
«Låt upp, låt upp! Min stungna sida blöder,
Och tungt är korset, som min skuldra stöder.”
Ack, är det du, som i den sena qväll
Så klappa hörs på syndarns låga tjäll!
Hvi droppar blodet från din törnekrona?
«eMed Gud, med himlen, vill jag dig försona.”
Så ljöd hans ord, och hjertats dörr sprang opp»
Och till hans möte flög det glada hopp;
Det sög hans hjertblod ur de djupa såren,
Der efter korsets spik jag än såg spåren.
Han kom ej ensam; nej, med oskuldsblick
Min barndoms frid invid hans sida gick,
En vänlig engel, som i mörknadt sinne
Steg ned och gjorde allt så ljust der inne.
Och talte om de flydda bättre dar,
Då himmelsk klarhet låg på själen qvar,
Då ej mitt bröst för frälsarn än jag slutit,
Och ingen törnkrans åt hans hjessa knutit.
Då brast ur ögat ångrens bittra gråt;
Till frälsarns fot jag sjönk och bad: förlåt!”
Och frälsarn tog mig upp i famnen åter
Och sade mildt: "din skuld jag dig förlåter.”
Och nu, du verld med sorg och fröjd, farväl!
Åt vännen ljuf jag reder in min själ;
Han dröjer evigt i dess stilla boning
Med frid och glädje, kärlek och försoning.
Och när det klappar, o då vet jag hvem;
Det är ju sar, som vill se om sitt hem!
Hvar qväll, hvar morgon kommer så han åter,
Förstår min suck och hviskar: "jag förlåter.”
C.: W. BörmneERe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
