Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BARNDOMENS TIDER. 393
I barndomens tider.
AG drömmer så gerna i skymmande qväll
På ljungmons ensliga stig,
När stjernorna brinna på blånande pell
Och vinka den trötte till sig.
Mot mosslupen tufva jag lutar mig då,
Och hjertat det kännes så underligt slå
Vid minnen från barndomens tider.
Vår koja var ringa, en backstuga blott
Men ack, huru lugn hon var!
I skyarne nog liten pilt byggde slott —
Ruinerna ännu stå qvar —
Och sipporna logo hvarendaste vår.
Der dallrar på kinden en glödande tår
Vid minnen från barndomens tider.
Jag barfota lopp i den susande skog
Ett barn, i hjertat så nöjd;
Och fogeln så ljufligt bland björkarne slog
Sin sång uti lekande fröjd.
Bland blåbär och lingon jag satte min korg,
Och handen var flitig, och bröstet från sorg
Var fritt uti barndomens tider.
Vid sidan af far mången afton jag gick
I dungen fager och sval,
Och vänliga ord utaf honom jag fick
Och mod uti mörkaste dal,
Nu har han fått hvila från möda och strid
I staden den sälla, i Frälsarens frid.
Min fader, vi mötas der hemma.
Mot vestern i fjerran, det främmande land,
Jag stälde mitt dunkla tåg,
Men alltid mot hemmets dock älskade strand
Min varmaste längtan låg.
Der finner jag ännu min mors lilla hus,
Der tindra de strålande barndomens ljus,
Der sorla än barndomens röster.
O Gud, som den enslige främlingen bär
Och tröstar med ljuflig nåd,
Var alltid min Fader, var alltid mig när,
Och lär mig ditt härliga råd.
Jag lutar mig trygg till din älskande famn,
Och snart i din sköna och fridsälla hamn
Jag lefver i barndomens tider.
CARE:
Hemmets verld.
Du svärmar kring i minnets underland,
På solskenshöjder och i trolska lunder, —
Bland grafvar och ruiner ock ibland;
Ett ställe dock der fins, der sist du dröjer,
Der helst och längst din tanke stannar qvar,
Och der en sällsam känslans värme höjer
Din själ liksom i unga, bättre dar.
0 under tysta, stämningsfulla stunder
Der ser du alltid vänlig vårsol lysa
Kring ängd, som jemt är morgonfrisk och glad.
Ser fagra underblommor kring dig mysa,
Hör trolsk musik bland rosenträdens blad.
Ej stormar störa der den ljufva freden,
Ej finnes vinter der, ej snö och is;
Det är ett litet, ljuft, förtrolladt Eden:
Ack, det är barndomshemmets paradis!
Du mins en morgon: — åtta år du fylde —
Från kudden reste du dig sömnig opp,
Men hvad — hvad var det morgonsoln förgylde
På smyckadt bord? — Dit fram i några hopp! —
Ack, dessa gåfvor små, för dig hur dyra!
Hur glad, hur öfverlycklig du dock var,
Der kring du flög och glömde i din yra,
Du blott en liten skjorta kring dig bar!
Du mins ibland din trägne fader hvila
Af många mödor trött, bland kära små,
Ännu du ser er gladt mot honom ila,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
