Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. De skeppsbrutnas inventarium. Intet. Det brända linnet. En utflygt i skogen. De alltid gröna träden. En flyende jakamar. Spår af vilda djur. Kurukuerna. Tetras. Egendomligt fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämne förvarades i mellersta kammaren i en liten
urhålkning i klippväggen, hvarest det var skyddadt mot alla
vindar och all fuktighet.
Klockan var nu 9 på morgonen. Väderleken visade
sig hotande, och det var sydostlig vind. Harbert och
Pencroff veko om hörnet af bostaden, sedan de dock först
kastat en blick på den öfver klipporna upphvirflande
röken, hvarefter de togo vägen uppför venstra flodstranden.
Sedan de ankommit till skogen, bröt Pencroff af
närmaste träd två starka grenar, dem han omskapade
till påkar, och hvilkas ändar Harbert gned mot en klippa.
Ah, hvad skulle han icke hafva gifvit för en knif!
Derefter vandrade de två jägarna vidare genom det höga
gräset, följande stranden. Från krökningen, hvarigenom
vattendragets lopp återfördes mot sydvest, smalnade
floden småningom; dess stränder blefvo här ganska höga,
och deröfver bildade träden på båda sidor ett hvalf.
Till undvikande af att gå vilse beslöt Pencroff, att de
skulle följa flodens lopp, hvarigenom de alltid kunde
återfinna utgångspunkten. Men stranden var dock icke
utan hinder — här träd, hvilkas smidiga grenar böjde
sig ända ned till vattnet, der lianer eller törnen, som
måste afslås med käppslag. Ofta försvann Harbert bland
buskarna, sedan han med en kattunges vighet glidit
mellan de afslagna stänglarna, men Pencroff ropade genast
den unga gossen tillbaka och bad honom, att han ej skulle
aflägsna sig för långt.
Matrosen observerade emellertid uppmärksamt den
omgifvande trakten. På stranden, der de befunno sig,
den venstra, var marken jemn och höjde sig omärkligt
mot det inre af landet. Stundom var den fuktig och
antog då utseendet af ett kärr. Man kände, att
derunder fans ett nät af små vattendrag, hvilka under
marken måste utmynna i floden. Ibland flöt äfven genom
småskogen en bäck, som öfvervadades icke utan svårighet.
Den motsatta stranden tycktes vara mera kuperad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
