Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Cyrus är der. Pencroffs försök. De gnidna trästyckena. Ö eller kontinent? Ingeniörens förslag. På hvilken punkt i Stilla hafvet? Midt i skogen. Pinien. Jagt på en kapybara. Rök, som bådar godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfinningsrikhet. Qvällsvarden blef naturligtvis mycket
mager. Allt tetras-köttet var uppätet, och det gafs ingen
utväg att koka vildt, äfven om man haft något sådant.
Dessutom hade kurukuerna, hvilka skulle tjena till
reserv, försvunnit. Man måste således hitta på något.
Först och främst inbars Cyrus Smith i den mellersta
gången. Der lyckades man åt honom tillreda ett läger
af nästan torra alger och hafstång. Den djupa sömn,
som bemägtigat sig honom, kunde ej annat än hastigt
återställa hans krafter, och detta utan tvifvel bättre, än
en riklig måltid kunnat göra.
Natten hade inbrutit, och på samma gång blef
temperaturen, som derigenom, att vinden gått öfver på
nordost, blifvit mildare, allvarsamt kylig. Och då hafvet
hade förstört de väggar, som Pencroff anbragt på några
ställen i gångarna, inströmmade blåsten åter och gjorde
hålan nästan obeboelig. Ingeniören skulle således hafva
befunnit sig i en temligen svår belägenhet, om icke
hans kamrater aftagit sina västar och tröjor och dermed
öfverhöljt honom omsorgsfullt.
Denna afton utgjordes qvällsvarden blott af de
evinnerliga stenborrarna, hvaraf Harbert och Nab gjorde en
rik skörd på stranden. Till dessa mollusker lade dock
den unga gossen en mängd ätliga alger, dem han
insamlat på några höga klippblock, hvilkas väggar hafvet
endast vid högt tidvatten kunde väta. Dessa alger, som
tillhörde familjen Fucaceæ, voro några sargassoarter, som,
då de äro torra, lemna ett geléartadt ämne, temligen
rikt på närande beståndsdelar. Sedan korrespondenten
och hans följeslagare ätit en ansenlig mängd stenborrare,
sögo de derför på dessa sargassoarter, dem de funno
smaka drägligt nog, och om hvilka det bör sägas, att
de utgöra ett ganska väsentligt näringsmedel för
infödingarna på de asiatiska kusterna.
— Betyder ingenting, — sade matrosen; — det är
tid på, att herr Cyrus kommer oss till hjelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
