Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Cyrus är der. Pencroffs försök. De gnidna trästyckena. Ö eller kontinent? Ingeniörens förslag. På hvilken punkt i Stilla hafvet? Midt i skogen. Pinien. Jagt på en kapybara. Rök, som bådar godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid började kölden blifva ganska skarp, och
till all olycka gafs det ingen utväg att bekämpa
densamma.
Högst orolig, sökte nu matrosen på alla möjliga sätt
förskaffa sig eld. Äfven härvid var Nab honom
behjelplig. Han hade påträffat något torr mossa, och genom
att slå två kiselstenar mot hvarandra framlockade han
gnistor, men mossan, som ej var tillräckligt antändlig,
fattade icke eld, och dessutom hade dessa gnistor, som
härrörde blott från upphettad kiselsten, icke samma
konsistens som de, hvilka frambringas med ett vanligt
eldstål. Försöket lyckades således icke.
Ehuru Pencroff icke hade något förtroende till proceduren,
försökte han dock att gnida två torra trästycken
mot hvarandra, såsom vildarna bruka. Säkert skulle den
rörelse, som Nab och han gåfvo sig, om den, enligt de
nya teorierna, förvandlats till värme, varit tillräcklig att
framdrifva en ångbåt. Resultatet blef emellertid intet.
Trästyckena upphettades, se der allt, och det dock långt
mindre än försökarna sjelfva.
Efter en timmes arbete var Pencroff lungvåt af svett
och bortkastade förtretad trästyckena.
— Den, som får mig att tro, att vildarna skaffa sig
eld på detta sätt, — sade han, — den vill jag just se!
Förr skall jag få mina armar att brinna genom att gnida
dem mot hvarandra.
Matrosen hade orätt i att förneka processen. Det
är ett faktum, att vildarna antända trä genom häftig
gnidning. Men allt slags trä lämpar sig icke för denna
process, och dessutom fordras dervid handlag, och detta
egde Pencroff förmodligen icke.
Matrosens dåliga lynne räckte icke länge. De två
af honom bortkastade trästyckena upptogos åter af
Harbert, som gned dem mot hvarandra det mesta han orkade.
Den handfasta Pencroff kunde ej återhålla ett gapskratt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
