Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Vid spetsen af käglan. Kraterns inre. Hafvet rundt omkring. Intet land i sigte. Kusten i fogelperspoktiv. Hydrografi och orografi. Är ön bebodd? Bugterna, vikarna, uddarna, floderna m. m. döpas. Lincoln-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cyrus Smith, Harbert, Pencroff, Gideon Spilett och Nab
lemnade lägerplatsen. Ingen af dem syntes vara orolig
öfver den belägenhet, hvari de råkat. Utan tvifvel litade
de på sig sjelfva, men det bör anmärkas, att grunden
för denna tillit icke var densamma hos Cyrus Smith som
hos hans kamrater. Ingeniören var lugn, emedan han
visste sig kunna aftvinga denna vilda natur allt, hvad
som skulle vara nödvändigt för hans och hans kamraters
uppehälle, och dessa fruktade för ingenting, just derför
att Cyrus Smith var hos dem. Pancroff isynnerhet skulle
icke från det ögonblick, han såg elden åter upptänd,
hafva misströstat en sekund, om han också befunnit sig
på en naken klippa, endast han haft ingeniören hos sig
på denna klippa.
— Bah, — sade han, — vi ha sluppit ut ur Richmond
utan myndigheternas tillstånd. Det vore väl f-n,
om vi inte en eller annan dag skola lyckas komma från
ett ställe, der ingen qvarhåller oss!
Cyrus Smith tog samma väg, som han följt dagen
förut. Man kringgick käglan på platån, som bildade
dess underlag, ända tills den ofantliga remnans mynning
uppnåddes. Vädret var förträffligt. Solen steg allt högre
på en molnfri himmel och öfvergöt med sina strålar bela
bergets östra sida.
Man besteg kratern. Den var sådan, som ingeniören
uppfattat den i halfmörkret, d. v. s. en stor tratt,
som, vidgande sig, uppnådde en höjd af 300 meter öfver
platån. Djupt nere i remnan slingrade sig på bergets
sidor stelnade lavaflöden, och man kunde se, huru de
tagit kosan till de lägre dalar, som genomskuro öns norra
del. Det inre af kratern, hvars lutning ej öfversteg 35—40
grader, lade inga hvarken svårigheter eller hinder i
vägen för vandringen uppåt. Der syntes mycket gamla
spår af lava, som förmodligen framträngt ur käglans
spets, innan denna sidoremna öppnat en ny väg för
densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
