Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Granitmuren mätes. Tillämpning af teoremet om likvinkliga trianglar. Öns latitud. Utflygt mot norr. En ostronbank. Förslag för framtiden. Solen passerar meridianen. Linooln-öns koordinater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja verkligen, ingenting! — tillade ingeniören.
— Nå väl, Cyrus, — frågade korrespondenten, —
om Lincoln-ön befinner sig på ett afstånd från Nya
Zealand eller Chili af blott två- eller trehundra mil . . .?
— Ja, — svarade ingeniören, — då skola vi i
stället för att bygga ett hus skaffa oss en båt, och mäster
Pencroff skall åtaga sig att manövrera den . . .
— Ja bevars, herr Smith, — utropade matrosen,
— jag är genast färdig att agera kapten — så snart ni
lyckats bygga en båt, tillräckligt stark att hålla sjön!
— Vi skola göra det, om det blir nödvändigt, —
svarade Cyrus Smith.
Men under det dessa män, som icke misströstade
om något, förde detta samtal, nalkades den timme, då
observationen borde ega rum. Huru skulle Cyrus Smith
konstatera solens passage genom meridianen utan något
instrument? Det var en sak, som Harbert icke kunde
fatta.
Observatörerna befunno sig nu på ett afstånd från
Spiseln af sex mil, icke långt från den del af
sandreflarna, der ingeniören blifvit återfunnen efter sin
gåtfulla räddning. Man gjorde halt på detta ställe och
rustade i ordning frukosten, ty klockan var nu half 12.
Harbert gick att i ån straxt bredvid hemta sött vatten
i ett krus, hvarmed han försett sig.
Härunder vidtog Cyrus Smith de för den astronomiska
observationen nödiga förberedelserna. Han utvalde
på den sandiga stranden ett ställe, som, i sig sjelf jemnt,
hafvet vid sitt undansjunkande gjort fullkomligt slätt.
Detta lager af mycket fin sand låg der såsom en spegel,
och det ena sandkornet stack ej upp öfver det andra.
Det betydde dessutom föga, om detta lager var horisontalt
eller ej, och lika litet gjorde det, om den sex fot
höga käpp, som nedstacks deri, stod lodrätt. Tvärtom
böjde ingeniören den mot söder, d. v. s. i det solen
motsatta väderstrecket, ty vi få icke glömma, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
