Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Granitmuren mätes. Tillämpning af teoremet om likvinkliga trianglar. Öns latitud. Utflygt mot norr. En ostronbank. Förslag för framtiden. Solen passerar meridianen. Linooln-öns koordinater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nybyggarna på Lincoln-ön just derigenom, att den låg i södra
hemisferen, sågo dagens strålande stjerna beskrifva sin
dagliga båge öfver norra och icke öfver södra horisonten.
Harbert fattade nu, huru ingeniören ämnade gå till
väga för att konstatera solens kulmination, d. v. s. dess
passage genom öns meridian eller, med andra ord,
ställets middag. Detta skulle ske genom den från käppen
på sanden fallande skuggan, ett medel, som, i brist på
instrument, skulle låta honom temligen nära uppnå det
resultat, han ville erhålla.
Just när denna skugga blef kortast, borde klockan
vara på slaget 12, och det skulle blifva tillräckligt att
följa slutpunkten af denna skugga för att finna det
ögonblick, då den, efter att hafva minskats småningom, skulle
åter börja förlängas. I det Cyrus Smith lutade sin käpp
åt det solen motsatta väderstrecket, gjorde han skuggan
längre, och följaktligen skulle dess modifikationer blifva
lättare att konstatera. Ju längre visaren på ett ur
är, desto lättare kan man följa rörelsen af dess spets.
Skuggan från käppen var ingenting annat än en urvisare.
Då Cyrus Smith ansåg, att tiden var inne, lade han
sig ned på knä, och med små träpinnar, dem han
nedstack i sanden, började han utmärka käppskuggans
gradvis fortgående afkortning. Lutade öfver honom, följde
kamraterna hans förehafvande med största intresse.
Med sitt kronometerur i handen stod korrespondenten
färdig att säga, hur mycket hans klocka var, då
skuggan blef kortast. Man räknade dessutom denna dag
den 16 April, en dag, då den verkliga tiden och
medeltiden sammanfalla, hvarför den af Gideon Spilett angifna
tiden skulle vara densamma som den i Washington,
hvilket komme att förenkla kalkylen.
Solen framskred emellertid långsamt: skuggan från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
