Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Pencroff tviflar ej längre på något. Grant-sjöns gamla aflopp. En underjordisk nedstigning. Top försvunnen. Den stora hålan. Brunnen. En hemlighet. Man tager till hackan. Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckte man sig i detta hvalf se en pittoresk blandning
af allt, hvad den byzantinska, romanska och götiska
arkitekturen frambragt under menniskans hand. Och dock
var detta endast ett verk af naturen! Hon ensam hade
skapat detta trolska Alhambra i denna granitmassa!
Nybyggarna stodo förstummade af beundran. Der
de trodde sig finna blott en trång håla, påträffade de ett
slags underbart palats, och Nab blottade sitt hufvud,
såsom om han blifvit förflyttad in i ett tempel.
Ett utrop af beundran gick öfver allas läppar. Hurrarop
återljödo, och deras ekon bortdogo längst inne i de
skumma granitskeppen.
— Ack, mina vänner, — utropade Cyrus Smith, —
när vi rikligen upplyst denna håla, när vi förlagt våra
rum, våra magasiner och våra skafferier i dess vestra
del, skall ännu återstå oss denna praktfulla håla, som vi
skola göra till vår studerkammare och vårt museum!
— Och vi skola kalla den . . . ? — frågade Harbert.
— Granite-House! — svarade Cyrus Smith, ett namn,
som hans kamrater helsade med nya hurrarop.
I detta ögonblick voro facklorna nästan alldeles
utbrunna, och då man för att återvända måste klättra upp
genom gången, kommo nybyggarna öfverens om att till
morgondagen uppskjuta arbetena för den nya bostadens
anordning.
Innan de aflägsnade sig, lutade sig Cyrus Smith ännu
en gång öfver den mörka brunnen, som gick lodrätt ned
ända till hafsytan. Han lyssnade uppmärksamt. Intet
ljud förnams, ej ens af vattnet, som dock emellanåt borde
sättas i rörelse af vågsvallet. En kådig träbit antändes
och nedsläpptes ännu en gång. Brunnens väggar
upplystes för ett ögonblick, men lika litet nu som förra
gången kunde något misstänkt upptäckas. Om något
hafsvidunder oförmodadt blifvit öfverraskadt af vattnets
återtåg, hade det nu uppsökt oceanen genom gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
