Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Pencroff tviflar ej längre på något. Grant-sjöns gamla aflopp. En underjordisk nedstigning. Top försvunnen. Den stora hålan. Brunnen. En hemlighet. Man tager till hackan. Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under hafsstranden, der Grant-sjöns öfverflödiga vatten
utströmmat, innan ett nytt aflopp gafs detsamma.
Orörlig, lyssnande och med blicken försänkt i afgrunden,
yttrade emellertid ingeniören icke ett enda ord.
Matrosen gick nu fram till honom och sade,
läggande handen på hans arm:
— Herr Smith!
— Hvad vill ni, min vän? — svarade ingeniören,
liksom han återkommit från drömmarnas land.
— Facklorna slockna snart.
— Tillbaka då! — befalde Cyrus Smith.
Den lilla truppen lemnade hålan och började stiga
upp genom den mörka gången. Top gick sist och lät
ännu höra besynnerliga morrningar. Uppstigningen var
temligen mödosam. Nybyggarna stannade några
ögonblick i den öfre grottan, hvilken bildade liksom ett slags
afsats midt i denna långa granittrappa. Derefter gingo
de vidare.
Snart inandades de en friskare luft. Vattendropparna,
som nybyggarna vid sin nedstigning sett gnistra
på väggarna, hade nu dunstat bort. Det sotiga
fackelskenet förbleknade. Den fackla, Nab bar, slocknade nu,
och för att icke löpa fara att få vandra i kolmörker,
måste de påskynda sina steg.
Det var också, hvad man gjorde, och något före
kl. 4 kröpo Cyrus Smith och hans kamrater ut genom
mynningen till Grant-sjöns gamla aflopp, i samma
ögonblick som matrosens fackla i sin ordning slocknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
