Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Vulkanens återuppvaknande. Den vackra årstiden. Arbetena återupptagas. Aftonen den 15 Oktober. Ett telegram. Ett svar. Man begifver sig till corralen. Breflappen. Den supplementära telegraftråden. Basaltkusten. Vid flod. Vid ebb. Hålan. Ett bländande ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jollen. Nab och Ayrton satte sig vid årorna, Pencroff
vid styret. Sittande i fören med skeppslanternan på
förstäfven, ledde Cyrus Smith rodden.
Hvalfvet, hvarunder jollen passerade, var i början
mycket lågt, men höjde sig sedan plötsligt; mörkret var
likväl så djupt och skenet från lanternan så svagt, att
man icke kunde få en rätt uppfattning af hålans
utsträckning, hvarken med afseende på höjd, bredd eller djup.
I detta basalthvalf herskade en imponerande tystnad.
Intet buller utifrån inträngde dit, och åskviggarna kunde
icke genomtränga dess tjocka väggar.
I några delar af jordklotet finnas dylika ofantliga
hålor, ett slags naturliga kryptor, som förskrifva sig från
dess geologiska period. I somliga har hafsvattnet
inträngt, i andra inrymmas hela sjöar mellan deras väggar.
En sådan är Fingals-grottan, på ön Staffa, en af
Hebriderna, sådana äro Morgat-grottorna vid
Douarnerez-bugten i Bretagne, Bonifacio-grottan på Korsika, grottan vid
Lysefjorden i Norge, den ofantliga Mammut-grottan i
Kentucky, hvilken är hundrafemtio meter hög och mer än
tjugu engelska mil lång! På flera andra ställen på jorden
har naturen utgräft dylika kryptor, hvilka menniskan måste
skänka sin beundran.
Sträckte sig den håla, som nybyggarna genomforo,
ända in till Lincoln-öns medelpunkt? Man hade rott i
en qvarts timme, görande åtskilliga krokar, hvilka
ingeniören angaf för Pencroff, men plötsligt kommenderade
han:
— Mera åt höger!
Förändrande kosa, kom jollen snart att stryka
utefter hålans högra vägg. Ingeniören ville, och detta med
skäl, öfvertyga sig, huruvida tråden fortfarande gick
utefter denna vägg.
Tråden var der, fäst vid utsprången i klippväggen.
— Framåt! — kommenderade ingeniören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
