Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Kapten Nemos sista stunder. En döendes sista vilja. Ett minne åt hans vänner för en dag. Kapten Nemos likkista. Några råd till nybyggarna. Det sista ögonblicket. I hafvets djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har ofta gifvit akt på er. Jag har älskat er, jag
älskar er! . . . Er hand, herr Smith!
Cyrus Smith räckte kaptenen sin hand, och denne
tryckte den med värma.
— Det käns godt! — mumlade han.
Derefter fortsatte han:
— Men nu kan det vara nog ordadt — om mig!
Jag önskar tala med er om er sjelfva och om Lincoln-ön,
på hvilken ni funnit en tillflykt ... Ni ämna
öfvergifva den?
— Ja, men vi skola återvända dit, kapten! —
svarade Pencroff lifligt.
— Återvända dit? . . . Ja, Pencroff, — sade
kaptenen leende, — jag vet, huru högt I älsken denna ö.
Den har förändrats genom edra omsorger, och den är
med full rätt er!
— Vår plan, kapten, — sade nu Cyrus Smith, —
är att skänka den åt Förenta staterna och att för vår
marins räkning här anlägga en anlöpningshamn, hvilken
har ett fördelaktigt läge i denna del af Stilla hafvet.
— I tänken på ert land, mina herrar, — svarade
kaptenen, — I arbeten för dess lycka, dess ära. I han
rätt. Det är dit, man bör återvända, det är der, man
bör dö! Och jag, jag dör långt bort från allt, hvad jag
har älskat!
— Skulle ni kanske ha någon sista vilja, som ni
önskar öfverförd, — sade lifligt ingeniören, — något minne,
ni vill ge de vänner, ni möjligen lemnat bland Indiens
berg?
— Nej, herr Smith, jag har inte längre några
vänner! — Jag är den sista af min ätt . . . och jag är för
länge sedan död för alla dem, jag känt . . . Men låtom
oss återgå till er! Ensamheten, isoleringen är en
förfärlig sak, som öfvergår de menskliga krafterna. Jag
dör derigenom, att jag trott, att menniskan kan lefva
ensam ... I bören derför försöka allt för att komma från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
