Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Cyrus Smiths redogörelse för sin utflygt. Man påskyndar fartygsarbetet. Ett sista besök i corralen. Striden mellan elden och vattnet. Hvad som återstår på öns yta. Man bestämmer sig för att sätta fartyget i sjön. Natten mellan den 8 och 9 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grenarna, som, insnärjda i hvarandra, befordrade eldens
framfart. Det föreföll till och med, som om
eldströmmen rasade ännu mera ohejdadt i trädens toppar än vid
deras fot.
Nu inträffade, att djuren — de vilda såväl som de
tama, jaguarer, vildsvin, vattensvin, sengångare, villebråd
både med hår och fjädrar — flydde åt Barmhertighetens
flod och Brandgås-träsket, på andra sidan vägen till
Ballong-hamnen. Men nybyggarna voro alltför upptagna af
sitt arbete att egna någon uppmärksamhet ens åt de
farligaste af dessa djur. De hade dessutom öfvergifvit
Granite-House, de hade icke en gång velat söka skydd i
Spiseln och kamperade i ett tält, som uppslagits vid
mynningen af Barmhertighetens flod.
Hvarje dag gingo Cyrus Smith och Gideon Spilett
upp på Stora Utsigts-platån. Ibland följde Harbert med
dem, men aldrig Pencroff, hvilken icke ville se den i sitt
nya skick så förfärligt härjade ön.
Det var också ett bedröfligt skådespel. Hela den
skogbevuxna delen af ön var nu naken. En enda lund
af gröna träd reste sig ytterst på halfön Serpentine.
Här och der grinade några afgrenade och svärtade
stammar. Marken, der de förstörda skogarna stått, var mera
öde än Brandgås-träsket. Lavaöfversvämningen hade varit
fullständig. Der förr utvecklade sig en beundransvärd
grönska, syntes blott ett vildt kaos af vulkanisk lava.
Från de dalgångar, hvari förr flöto Vattenfalls-floden och
Barmhertighetens flod, utgöts nu icke en enda
vattendroppe i hafvet, och nybyggarna skulle icke hafva någon
utväg att släcka sin törst, om Grant-sjön varit
fullkomligt uttorkad. Men lyckligtvis hade dess södra hörn
blifvit skonadt och bildade ett slags dam, innehållande allt,
hvad som på ön fans qvar af drickbart vatten. Mot
nordvest aftecknade sig likt de skarpa konturerna af
ett skelett Franklin-bergets förgreningar, hvilka påminde
om en gigantisk, på marken hvilande fogelklo. Hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
