Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Alfred Leonard Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herman Alfred Leonard Wahlberg.
ändan till den andra så kommer målningen att betraktas med
likgiltighet. Där allt intresserar i samma grad, där intresserar
intet. Det blir på detta vis ingen gräns. Målningen kan fortsättas
åt alla sidor i det oändliga, och sålunda blir man aldrig
färdig. Samklangen ensam afslutar en tafla. Se på Baryes lejonstod
i Tuilerierna, som har alla sina hår vida bättre än om konstnären
utfört dem ett för ett!» Rousseau gjorde härefter ett experiment
för att visa betydelsen af harmonien och af det herrskande
drag, som landskapsmålaren mest bör hafva för ögat. »Målningen,»
sade han, »måste först och främst hafva bildat sig i vår föreställning.
Målaren bringar den ej utan vidare till verlden på duken,
han borttager endast de slöjor som dölja den.» Därpå lade han
ett tunnt silkespapper öfver en tafla så att detaljerna försvunno
för åskådarens blick; han lade ännu ett silkespapper, så att formerna
sågos än mera i massa; och ännu ett tredje, så att ljus-
och skuggtonerna väl förlorade sin styrka men icke sitt inbördes
förhållande för ögat, så att man endast såg målningens kärna eller
dess grofva skelett. »När jag nu vill fullborda min skizz, så går
jag den motsatta vägen af den, som jag nyss gått. Jag framhåller
allt mer och mer ljuset, på samma sätt som föremålen dyka upp
ur mörkret för min blick, när jag går upp för en källartrappa.
Den egentliga färggifningen måste alltid gömmas till sist, ty den
angår endast tingens fysiska organisation, och deras intryck
på ögat».
Wahlberg tillgodogjorde sig denna skolas lärdomar. Hans öga
öppnades snart för detta »gripande af det hufvudsakliga», för detta
djup i taflan med de olika planerna, för detta hatande af all flathet
och sirlighet, för denna färgernas »värdering», som äro skolan egna.
Redan 1868 nämndes han af de främste konstdomarne i Paris
med höga loford, 1870 erhöll han tredje guldmedaljen; 1872 var
han den ende landskapsmålare som erhöll andra guldmedaljen;
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
