Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - I. Markbeskaffenhetens betydelse för skogsväxten - 1. Trädens behov av näring från jorden och deras allmänna krav på jordmånens beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. Markbeskaffenhetens betydelse för skogs
växten.
i. Trädens behov av näring från jorden och deras
allmänna krav på jordmånens beskaffenhet.
De grundämnen, vilka träden, liksom andra med bladgröna försedda högre
växter, oundgängligen behöva för sin näring, äro såsom bekant kol, syre, väte,
kväve, svavelfosfor, kalium, kalcium, magnesium och järn. Fattas något
av dessa ämnen, eller förekommer det i otillräcklig mängd, ger detta sig till
känna genom en nedsättning i växtens utveckling i ena eller andra hänseendet.
Av dessa näringsämnen upptages kolet ur den i luften förefintliga kolsyran,
syret också delvis ur luftens förråd på detta ämne. Alla övriga uppsugas, lösta
i vatten, genom rötterna ur jorden. På samma sätt upptagas en del andra, för
näringen sannolikt betydelselösa, men möjligen i andra avseenden ej alldeles
oviktiga ämnen, säsom kiselsyra, aluminium, mangan, natrium m. fl., vilka
ofta till ej ringa mängd återfinnas i askan efter brända växtdelar.
De sålunda upptagna ämnena finna olika användning i växtkroppen. Om
åtskilliga detaljer härvidlag är man ännu okunnig, i andra vet man mera bestämt
besked.
Kol, syre och väte bilda tillsamman de kolhydrater, som utgöra en viktig
beståndsdel av alla växtens vävnader, och samma ämnen ingå även i många andra av
de i växten förekommande stofferna.
Kväve, svavel och fosfor i växlande kombinationer bilda de proteinämnen varav
bl. a. cellprotoplasman och cellkärnan äro sammansatta. Fosforn synes i övrigt vara
av stor vikt för fruktbildning och fruktmognad.
Kalium har sannolikt stor betydelse för uppkomsten av åtskilliga kolhydrater,
såsom socker, stärkelse och cellulosa, samt förekommer i varje levande cell. Natrium
tyckes i vissa fall delvis kunna ersätta kalium.
Kalcium är både ett direkt näringsämne och av vikt vid ämnestransporten i
växten. Det förekommer också i relativt stora mängder, särskilt i de vegetativa
delarna, bladen och skotten. Vissa växter tyckas hava avgjort större behov därav än
andra, och man kan t. o. m. skilja på kalkälskande och kalkskyende växter. Det
bör även framhållas, att kalken indirekt är av ofantlig betydelse för växtlivet genom
sin kemiska och fysiska inverkan på ämnesomsättningen i jorden. Den håller jorden
— 5 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
