Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - I. Markbeskaffenhetens betydelse för skogsväxten - 1. Trädens behov av näring från jorden och deras allmänna krav på jordmånens beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKBESKAFFENHETENS BETYDELSE FÖR SKOGSVÄXTEN.
vid förbränningen förflyktigas. Enligt I. v. Schroderus undersökningar skulle
det årliga behovet av kväve för en har skog vara i kilogram:
Bok. Gran. Tall. Silvergran. Björk.
För vedbildning .....10,34 i3,*> Ej angivet men c:a 10,00* 7-22
Till ströet . . . . .....44,35 31,92 28,94 Ej angivet Ej angivet
Summa 54,69 45-12 38594
De i det föregående framlagda siffrorna angående trädens förbrukning av
jordens innehåll av mineralämnen måste givetvis anses vara synnerligen
approximativa och i verkligheten underkastade betydande modifikationer. Man kan
dock av dem få en klar föreställning om att marken, för att lämna en god
skogsproduktion, måste innehålla ganska stora kvantiteter av de behövliga
näringsämnena.
Men det är ej nog med att dessa ämnen finnas i jorden, utan de måste
även finnas i sådan form, att de bliva för träden tillgängliga. Träden kunna
icke upptaga de särskilda grundämnena utan i form av i vatten lösta kemiska
förbindelser. Vattnet själv innehåller det erforderliga syret och vätet. Svavel
och fosfor upptagas i form av svavel- eller fosforsyrade förbindelser med de
nödvändiga metallerna kalium, kalcium, magnesium och järn eller med
ammonium. Kvävet når in i växtkroppen huvudsakligen i form av salpetersyrade
salter, kanske dock även genom ammoniak eller såsom fritt kväve.
De lösta salterna måste tillföras växterna i synnerligen starkt utspädda
lösningar. Ehuru olika växter i detta hänseende förhålla sig något olika, liksom
också vissa ämnen fördragas i starkare koncentration än andra, gäller dock
såsom allmän regel, att lösningarnas koncentration ej får överstiga 0,3—0,5
Erbjudas näringssalterna i starkare koncentration, kunna de icke av rötterna
upptagas eller verka de såsom gift. I båda fallen tynar växten bort förr eller senare.
Härav framgår att jorden, för att kunna ställa de erforderliga näringsämnena till
trädens förfogande, även måste innehålla vatten i lämpliga kvantiteter. Brist
såväl som överskott härav verkar hämmande på trädens näringsupptagande. I
förstnämnda fall kan trädet ej upptaga tillräckligt av de för ämnesomsättningen
och nybyggnaderna i organismen erforderliga näringsämnena, varjämte de genom
avdunstningen ur cellvävnaderna bortförda vattenmängderna ej ersättas, vilket
kan medföra livsverksamhetens avtynande och slutliga upphörande. Särskilt de
spädare plantorna eller träddelarna äro utsatta för sistnämnda fara. Brist på vatten i
jorden verkar dessutom menligt på de där försiggående kemiska och fysiska
processernas gynnsamma förlopp samt på jordorganismernas livsfunktioner, så att
strötäckets förmultning sker ofullständigt eller brådstörtat, vilket allt i sin mån
kan medföra rubbningar i trädens näringsarbete. Överskott av vatten under en
längre tid framkallar likaledes olägenheter, framför allt genom att minska
syretillförseln i jorden, varigenom rötternas andningsverksamhet stores, många
viktiga kemiska oxidationsprocesser hämmas och livsbetingelserna för det organiska
1 Se E. Henry, Les Sols Forestiers, Paris 1908 sid. 259.
— 7 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
