Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - II. Skogsbeståndet - 3. Beståndstillståndet och dess analysering - d. Beståndets sammansättning - 1. Beståndets sammansättning av olika trädklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESTÅNDETS SAMMANSÄTTNING.
verkar pà massafördelningen inom de med lika antal särskilda grovleksklasserna,
I äldre genomgallrade bestånd sker en utjämning mellan dessa klasser, sä att
skillnaden särskilt mellan de grövre grovleksklasserna blir mindre framträdande.
Såsom exempel härpå kan anföras ett 95-årigt tallbeständ å Malingsbo under
Klotens kronopark. De olika grovleksklasserna med lika trädantal i varje innehöllo
i »/o av hela beståndsmassan: I (den grövsta) 29,5 °/„, II 24,4 »/„, III 20,3 <>/0, IV
15,2 «/a och V 10,6 % samt deltogo i den årliga massatillväxten med respektive
29,2, 27,7, 22,6, 10,6 och 9,9 y0.
Bland de trädklassindelningar, som mera direkt taga hänsyn till biologiska
synpunkter och vid vilka de särskilda trädklassernas avskiljande bestämmes av
deras utformning och tillväxtmöjligheter såsom en följd av beståndets naturliga
utvecklingsgång, är den först av Forstmeister burckhardt redan 1845 utarbetade
och av Kraft 18841 ytterligare utformulerade den som vunnit allmännaste
anslutning. Den s. k. Kraftska trädklassindelningen hänför sig i första
rummet till trädkronans utbildning, vilket i biologiskt hänseende är fullt berättigat,
dä hela trädets såväl form som tillväxt till huvudsaklig del beror av kronans
beskaffenhet, vilken i sin ordning bestämmes av trädets ställning inom
skogssamhället.
Kraft särskiljer:
1. Förhärskande träd med kraftigt utvecklade kronor.
2. Härskande träd, som i regel bilda huvudbeståndet och äga jämförelsevis
väl utvecklade kronor.
3. Svagt medhärskande träd, vilkas kronor visserligen äro tämligen normalt
formade men svagt utvecklade och något sidotryckta.
4. Behärskade träd med mer eller mindre förkrympta, sidotryckta kronor,
vilka antingen
a. hava toppen fri eller
b. äro överskärmade; samt
5. Undertryckta träd, som antingen
a. hava ännu levande kronor, eller
b. hava döende eller delvis döda kronor.
Av dessa klasser deltaga 1—3 i det övre kronslutet och bilda det
egentliga krontaket, det s. k. huvudbeståndet, under det att 4—5 icke deltaga i detta
övre krontak utan bilda så att säga en mellanvåning och kallas därför
mellan-bestànd eller bibestånd.
Liksom i fråga om diameterklassernas förhållande till hela beståndets
virkesmassa, stamantal m. m. så förefinnes även en viss lagbundenhet i de kraft’ska
trädklassernas förhållanden i berörda hänseende, men denna lagbundenhet yttrar
sig pä olika sätt hos bestånd av olika trädslag, huvudsakligen beroende av
deras olika spridningsförmåga. I stort sett gäller, att såväl trädantal som
stamgrundyta och virkesmassa är proportionsvis störst inom 2:a eller 3:e klasserna
och minskas såväl uppåt som nedåt. Kraft meddelar i sitt förut åberopade ar-
1 Kraft, Beiträge zur Lehre von den Durchforstungen, Schlagstellungen und Lichtungshieben.
Hannover 1S84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
