Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - a. Förutsättningarna för erhållande av ett gott frö - 4. Klängning av kottar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det utklängda fröet hopsamlas i säckar, och bör i varje säck läggas ett
kort med påskrift om dagen för klängningen, om kottarnes härstamning, om
åtgången kott m. m., som kan vara av betydelse. Tills avvingningen sker böra
säckarne med vingfröet förvaras på ett torrt ställe.
Fröets befriande från vingarne sker bäst på det sätt, att det lägges i mindre,
blott till hälften fyllda säckar, vilka därefter under upprepat omvändande
försiktigt piskas med mjuka slagor (av rep eller läder). Andra sätt kunna dock
även användas. I våra större klänganstalter begagnas härtill ofta en s. k.
»nötare», som består av en inuti med träpluggar försedd roterande cylinder. Vid
denna behandling kan dock en del korn krossas eller tryckas, vilket
naturligtvis nedsätter grobarheten hos partiet. Talrika undersökningar vid klänganstalten
i Eberswalde[1] hava visat, att frökorn med dylika yttre skador, så vitt de
överhuvudtaget gro, vid groningen merendels först utveckla hjärtbladen och således
snart måste dö. Bättre än denna metod är därför en s. k. »detacheur», där
träpluggarna äro ersatta med borstar. Man kan även avvinga fröet genom att
hopföra det i högar eller 15—20 cm. tjocka lager, som överstrilas med vatten,
varefter det får ligga någon tid, då vingarne lossa. Fröet får därefter ligga i
tunt utbredda lager för att lufttorka, vartill ofta åtgår rätt lång tid. Detta
förfarande kan dock medföra, att fröet under stöpningen tager för mycket hetta
och därigenom skadas, varförutom det är vanskligare att förvara utan risk att
taga skada genom mögel.
Det efter endera av dessa metoder behandlade fröet skiljes från vingresterna
genom att harpas en eller två gånger i en vanlig sädesharpa. Vill man
ytterligare skilja småkorn från större, kan detta ske i en lämpligt inrättad triör.
Den ovan skildrade gången av själva klängningsprocessen skiljer sig i flera
avseenden från det förfaringssätt, som i våra klängstugor allmänt brukas. Här
vid införas kottarne, oftast utan att ha genomgått annan torkningsprocess än
den som kan ske i det merendels ej uppvärmda kottmagasinet, direkt i
klängrummet, som vanligen har fasta ställningar längs väggarna för kottlådorna. Här
utsättas kottarne under omkr. 24 timmar för en värmegrad av omkr. 50° C.
Då denna temperatur överstiges, öppnas ventiler eller t. o. m. fönster.
Kottlådorna skakas då och då för att få det torra fröet att utfalla, varvid det
uppsamlas i en under varje hylla befintlig låda med tät botten. Vid en eller annan
klängstuga kan denna skakning ske utifrån genom särskilda handtag eller
hävstänger. Vid en norrländsk klängningsanstalt får tallkotten ligga i klängrummet
4 dygn, varav under de tre första temperaturen hålles vid c:a 48°, under det
sista 58°.[2] Vi hava även sett, att kottarne efter 24 timmars klängvärme
uttagas, överspritas med vatten och åter inläggas under 24 timmar i klängrummet.
Härigenom lär fröutbytet kunna ökas med 30 %, men det torde vara högeligen
tvivelaktigt, om dessa 30 % frö hava något egentligt bruksvärde. Först och
främst utgöras de av frö, som sitta närmast basen av kottarne och vanligen äro
små eller ofullgångna. Vidare är det, såsom förut nämnts, genom Haack’s m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
