Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - b. Fröets bedömande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
av 73, dels tallfrö från 1906—07 års skörd, som efter 30 dagar visade en
grobarhets-procent av 71, det förstnämnda partiet först efter 27 dagar förmådde lyfta plattan
o,968 mm., under det att det sistnämnda på 14 dagar lyfte plattan 5,262 mm. Det
nyare fröet hade således en mångdubbelt större groningsenergi än det äldre. Efter
allt att döma har man i denna apparat funnit ett tillförlitligt sätt att mäta fröets
groningsenergi. Tyvärr är apparaten dyr, och då endast ett fröprov åt gången kan i
densamma prövas, kan den icke få den allmänna användning som den förtjänar.
Den Scharfska apparaten, som sedermera blivit ytterligare förbättrad,1 består av
en på tre fötter vilande järnplatta, som med en skruv kan ställas i vattenpass. På
denna vilar själva groningskärlet, som består av en zinklåda, 11 cm. i fyrkant och 6
cm. hög. Dess botten är försedd med fina hål för att genomsläppa överflödigt vatten
och har dessutom 4 rör, vari anbringas vekar för vattnets uppsugande. På den
såsom grobädd tjänande sanden i groningskärlet vilar en 1 kilo vägande platta, som
även kan noga ställas i vattenpass. Genom en ytterst finkänslig anordning, som här
ej kan närmare beskrivas, kan även den minsta höjning av plattan avläsas. Vid
användningen fylles groningskärlet i det närmaste med sand, som genomfuktas med
vatten. Med tillhjälp av en särskild, efter groningskärlet väl avpassad markerpress
intryckas i sandbädden 100 lika djupa hålor, och i varje hål läggas 5 frön,
varefter tyngdplattan noga anbringas däröver.
Om det vid groningsförsök gäller att jämföra olika fröpartier, är det av
synnerlig vikt för ett tillförlitligt domslut, att fröprovens uttagande och
behandling sker på alldeles samma sätt. Vilken roll ett olika förfarande vid
fröprovningen kan spela för de vunna resultaten, därom kan man få ett livligt intryck
om man sänder frö av samma parti till olika frökontrollanstalter för analys. De
vunna resultaten kunna divergera på ända till nära 50 ye, beroende av att olika
metoder för provningen använts.
Den grad i vilken de för groningens inledande och fortskridande nödiga
faktorerna göra sig gällande är under olika förhållanden och för olika fröslag
högeligen växlande. De undersökningar, som på åtskilliga håll gjorts i dessa
hänseenden, bestyrka detta till fullo.2 Beträffande temperaturen uppgives t. ex.
att tall- och granfrö kan börja groningen vid en värmegrad av omkr. + 7° C.
och fortsätta därmed ännu vid en temperatur av omkr. 38° C. Men bästa
gro-ningsresultatet har i allmänhet vunnits vid + 20 till + 250 C. En del fröslag
synas med hänsyn till temperaturen förhålla sig avvikande från flertalet andra.
Exempelvis kan nämnas, att vid jämförande försök vid en temperatur av å ena
sidan + 28° C., å andra sidan den som rädde i ett oeldat öppet rum i febr.
—mars månader, grodde frö av P. Strobus i förstnämnda fallet efter 175 dagar
med 34 o/0, i det kalla rummet med 98 Cembratallfrö efter 45 dagar med resp.
48 «/0 och 82 °/0. Thuja gigantea grodde däremot vid den högre temperaturen
med 85 °/0, vid den lägre med blott 49 Vid ett av Schwappach gjort
liknande försök med frö av P. Strobus vanns dock ett motsatt resultat. Det kan
även framhållas, att vissa fröslag visa sig gro bättre vid en omväxlande
temperatur, motsvarande ungefär förhållandena i naturen under den normala
1 Se Forstwissenschaftl. Centralblatt 1907 sid. 709 o. f. jämte fig.
2 Översikt av dylika undersökningar finnes i G. Schotte’s uppsats: Olika metoder för
undersökning av barrträdsfrös grobarhet. Medd. fr. Statens Skogsförsöksanstalt h. 8, 1911, sid. 262.
3 Joh. Rafn, Mitth. der Deutsch. Dendrolog. Gesellschaft, n:o 10, år 1901.
— 92 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
