Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - g. Såningsmetoderna - 1. Fläcksådd eller rutsådd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLÄCKSÅDD.
A mager, lätt uttorkande jordmån, å för sol eller vind exponerade lägen
samt där marken har benägenhet för ogräsbindning måste, därest man över
huvud taget kan tänka på sådd å dylika lokaler, såddfläckarne upptagas närmare
varandra än där gynnsammare förhållanden äro rådande för plantornas
utveckling. A ena sidan är faran där större för att en hel del av det utsådda fröet
ej gror och att de uppkomna plantorna avsevärt decimeras, ä andra sidan har
man alla skäl för en önskan att genom ett tätt bestånd få marken så snart som
möjligt beskuggad, så att ogräsväxten tillbakahålles och de fördelar, som äro
förenade med ett slutet bestånd, snarast möjligt må inträda.
Om hänsyn i första hand tages till strävandet efter att få marken snarast
möjligt skyddad genom det uppkommande plantbeståndet, så kunna trädslag
med benägenhet att tidigt utveckla starka sidogrenar sås på större avständ än
andra, som mera utveckla sig i höjden, men i de flesta fall hyser man ju vid
beståndets uppdragande även en önskan att utbilda en rak och vacker
växtform, och därför är det en allmänt erkänd regel att just för trädslag med yvig
sidogrenbildning använda ett tätare såddförband än för andra av naturen mera
rakvuxna trädslag.
För trädslag, som äro ömtåliga för frost och kalla vindar, väljer man gärna ett
kortare avstånd mellan såddfläckarne än då det gäller mera härdiga trädslag, emedan
i förstnämnda fall plantorna möjligen kunna bättre skydda varandra inbördes.
Vill man å för starka vindar utsatta lägen använda trädslag med svag
rotutveckling och därför ringa motståndskraft mot sådan påverkan, plägar man genom
att upptaga såddfläckarne på något större avstånd från varandra söka skänka
plantorna ökat utrymme så att rotsystemet kan redan frän början få den största
möjliga utveckling. Bättre är dock att även i detta fall uppdraga beståndet
tätt, men däremot inlägga tidigä och starka gallringar.
Under i övrigt lika förhållanden böra trädslag med mindre
spridningsförmåga sås i vidare förband än trädslag med större sådan, och långsamt växande
trädslag sås med kortare avstånd än mera snabbväxande.
Det framtida beståndets ändamål spelar vid valet av såddavständ även en
viss roll. Under i övrigt lämpliga ståndortsförhållanden utveckla sig de enskilda
stammarne snabbare, om beståndet uppdrages med något större såddavständ än
med ett mindre, men stammarne bli kvistigare, om än sistnämnda
missförhållande ej gör sig så starkt gällande i fråga om rutsädder som vid planteringar.
Vill man således hastigt vinna en relativt stor grovlek på stammarne, även om
dessa skulle bliva något kvistigare, bör säddavståndet tagas relativt stort; fäster
man åter mera avseende vid en vacker stamform, bör sådden ske tätare.
Beträffande kostnaderna för såddens utförande är det givet, att ju tätare
såddfläckarne upptagas, dess mera arbete kräves, dess större blir fröåtgången och
dess dyrare det hela. Då det alltid är ett önskemål, att kulturerna göras så
billiga som möjligt, böra de förhandenvarande förhållandena noga skärskådas
innan man bestämmer sig för det ena eller andra såddavståndet. Att
övermåttan öka detta enbart för att göra kulturen så billig som möjligt, är ofta en
dålig ekonomi. Härvid gäller detsamma som vi beträffande frömängderna vid
sådder i allmänhet förut framhållit (sid. ioi ). Visserligen råda inom stora områden
— 121 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
