Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - g. Såningsmetoderna - 3. Bredsådd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
I våra skogsmarker är detta ytterst sällan fallet. Visserligen saknas icke
exempel på, att bredsådd av skogsfrö utan särskild markberedning lyckats ganska
väl å ljungfält med gammal gles ljung å ej alltför torra lägen och i västkustens
fuktiga klimat, ja t. o. m. i Norrland, men detta har förutsatt synnerligen
godartade förhållanden, som endast undantagsvis stå till buds. En mer eller
mindre kraftig markberedning är i de flesta fall nödvändig. Beskaffenheten av
denna markberedning måste rätta sig efter de förhandenvarande
markförhållandena samt de trädslag, som skola uppdragas.
I trakter, där uppbrytning av stubbarne efter avverkningen lönar sig, kan
då det gäller våra vanliga barrträdsfrö eller björk på detta sätt en nöjaktig
markberedning ske. I de flesta fall fordras dock även härvid ytterligare
åtgärder, emedan de mellan de uppbrutna stubbarne befintliga delarne av marken
vanligen äro belamrade med ris och avfall samt beklädda med en mer eller
mindre ymnig markvegetation. Har stubbrytning ej ägt rum, finnas dessa
hinder för fröets ernående av en lämplig grobädd vid sådden merendels över hela
kulturfältet. Under sådana förhållanden måste man skrida till en försiktig
bränning av marken, varefter jordytan såras med finska svedjeplogen, risharven eller
klösharven. Är marken någorlunda fri från stenar och stubbar, kan en
kedje-eller fjäderharv härvid användas. I den sålunda beredda markytan utsås fröet.
A trakter, där folket ännu är förtroget med svedjebruk, kan förenämnda
markberedning anförtros åt någon pålitlig person, som kan befinnas därtill villig
mot rätt att å fältet få taga en eller annan skörd av råg. Bränningen sker då
vanligen i maj, varefter marken bearbetas med svedj eplogen eller hackan. På
det så behandlade fältet utsås s. k. fallråg eller Vasaråg, som har den
egenskapen att å varje stånd utbilda ett stort antal strån med ax. Skogsfröet (tall
eller gran) kan utsås antingen samtidigt med säden eller i grönrågen påföljande
vår eller slutligen i stubben, sedan rågen skördats.
Å kronoparken Skagersholm i Skaraborgs län söker man numera få till stånd
dylikt svedjebruk.1 Kronoparken bekostar risbränningen och lämnar bidrag till kostnaden
för hägnads uppförande kring sveden med 5 öre metern. Om brukaren vill uppföra
hägnad av stängseltråd, tillsläpper kronan tråden, men brukaren uppför hägnaden.
Brukaren är sedan skyldig underhålla hägnaden under 5 år. På ett tunnland utsås
15 kilo råg, varav kan skördas 300 kilo. Skogsfröet utsås här icke samtidigt med
rågen utan först våren efter det rågen skördats, och då genom rutsådd.
I Finland användes ännu svedjebruket i stor utsträckning och har även börjat
tillämpas å kronans marker, särskilt för att överföra fruktbara marker, beväxta med
mindervärdig lövskog, till barrskog. Lövskogen fälles i juli2 och lämnas att torka till
följande sommar, då den brännes midsommartid. Sedan befrias sveden från allt icke
uppbrunnet virke samt besås i medlet eller slutet av juli med råg. Säden nedmyllas
med en särskild svedjeplog av enklaste konstruktion. Tidigt följande vår efter
snösmältningen utsås i rågbrodden 3—5 kilo tallfrö pr hektar, väl blandat med så stor
kvantitet grovsand, som motsvarar det vanliga utsädet pr har. Sveden hålles därpå
inhägnad omkr. 10 år, vilket åligger den som fått bruka sveden. Andra kostnader
får han icke vidkännas. Det skogsfrö som mest användes är tallfrö, men även gran
och lärk.
1 Se Skogsvårdsf:s exk. 1909 i Skogsvårdsfis Tidskr. 1910 allm. uppl. sid. 142.
2 Se T. T. Blomqvist, det finska svedjesättet, Skogsvårdsfis tidskr. 1907 allm. uppl. sid. 244.
— 132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
