Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 3. Gödsling av plantskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
aldrig utströ det längre tid innan växterna upptaga det, utan alltid giva det på våren
i form av övergödsling och hushålla väl därmed. Utstrött i alltför riklig mängd kan
det verka skadligt. Chilesaltet håller omkr. 15 «/0 kväve samt kostar f. n. i8,7S kr. pr
säck om 100 kilo. Ett annat värdefullt kvävehaltigt gödselämne är svavelsyrad
ammoniak, som vinnes såsom avfallsprodukt vid fabrikation av lysgas. Saltet innehåller omkr.
21 o/0 kväve, vilket dock, såsom ovan framhållits, först måste överföras till salpetersyra
innan det kan av växterna upptagas. Det verkar därför något långsammare än
chilesalpeter, men har den fördelen att det icke så lätt urlakas ur jorden genom
nederbörden. På grund härav lämpar det sig bättre än chilesalpetern att givas på lätt
vatten-genomsläppande jord eller i nederbördsrika trakter. Den svavelsyrade ammoniaken får
icke blandas med kalk eller kalkhaltiga gödselmedel, t. ex. thomasfosfat, emedan kalken
utdriver ammoniaken.
Av fosforsyrehaltiga gödselmedel äro de i handeln vanligast förekommande super
-fosfat, thomasfosfat och benmjöl. Av dessa verkar det förstnämnda i alla avseenden
kraftigast, ty det innehåller nästan all fosforsyran i vättenlöslig form. Något mindre
löslig är fosforsyran i thomasfosfatet och minst i benmjöl. Det 20 ^-iga superfosfatet
är i förhållande till priset verksammare än dylikt av lägre fosforhalt. Fosforsyran i
tomasfosfatet är billigare, men såsom nämnt mera svårlöslig. Det innehåller vanligen
10—-14 o/0 fosforsyra. Thomasfosfatet kostar f. n. omkr. 4,93 kr. pr 100 kilo, 20 «/0
superfosfat 7,2S kr. Benmjölet håller ända till 30 f0 fosforsyra samt ett par «/„ kväve.
Det ångpreparerade är bättre än det råstampade. Benmjölet gör god tjänst även i
kalkfattig jord och synes enligt vår erfarenhet verka bättre på lövträdsplantor än på
barrträdsplantor.
Kalisalterna fås från saltgruvorna vid Stassfurt och köpas i form av jj %-igt och
20 »/„-igt salt samt kainit (12 ^-igt). Kainit innehåller en del bisalter, såsom koksalt
och magnesiumsulfat. För att göra samma verkan fordras tre gånger så stor vikt
kainit som 37 «/„ salt, och i stora mängder tillsatt verkar den ofördelaktigt på jordens
fysiska beskaffenhet. Den är nämligen mycket hygroskopisk, d. v. s. upptager lätt
vatten ur luften, och bakar därför gärna ihop sig till hårda klumpar samt vållar att
jorden lätt bildar skorpa i ytan. Samma egenskap gör emellertid att kainiten ökar
jordens förmåga att upptaga och kvarhålla vatten. Den bör således helst användas på
lättare jordmåner, och bäst verkar den efter blandning med kompost, där den fått ligga
över minst en vinter. Kainiten kostar f. n. 4,os kr. pr 100 kilo.
Kalkhaltiga gödselmedel användas företrädesvis å jordarter med sur reaktion för att
neutralisera syrorna, t. ex. å råhumus och torv, men äro på sin plats även å andra
kalkfattiga jordmåner. Kalken har sitt största värde genom att främja de organiska
substansernas sönderdelning i jorden och hålla denna lucker och varm. Man har att välja på
bränd kalk, mald kalkste?i och märgel. Den förstnämnda lämpar sig bäst å styv jord, den
malda kalkstenen på sandjord och märgeln på mossjord. Den brända kalken måste före
användningen »släckas», vilket sker på det sätt att den upplägges i högar och övergjutes
med vatten, varefter kalken sönderfaller till pulver, som sprides över jorden och
ned-gräves. Den brända kalken säljes vanligen i rymdmått, den malda kalkstenen efter
vikt. En hektoliter bränd kalk väger omkr. 80—90 kilo och innehåller 70—90 «/„ ren
kalk, under det att den malda kalkstenen merendels blott innehåller c:a 50 »/„.
De ovan omnämnda mineralgödselämnena kunna antingen utströs direkt på
jorden, varefter denna omgräves, eller också inblandas i komposthögar, vilka
efter vederbörlig »mognad» utbredas över plantsängarne och nedhackas.
Chilesalpetern bör dock helst givas i form av övergödsling direkt å plantsängen, och
behöver därvid nedhackning ej ske.
Beträffande de kvantiteter, som böra givas av de särskilda
mineralgödselämnena, kunna några allmängiltiga uppgifter knappast givas, då de erforderliga
— 166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
