Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - a. Plantbeståndets vård - 2. Röjning och utglesning av plantbeståndet - 3. Beskärning av missformade plantor - b. Gallring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
som den förlägges just pä plantbeståndets vackraste medlemmar. De egentliga
hjälpgallringarne inom ungbestånden kunna därigenom längre uppskjutas och
utbytet av dessa kan under sådana förhållanden bliva åtskilligt värdefullare.
3. Beskärning av missformade plantor.
Inom lövträdsåterväxterna kunna de tidiga röjningarna mången gång
ersättas eller åtföljas av en beskärning av telningarna. Denna beskärning kan med
hänsyn till kostnaderna givetvis icke bliva särdeles noggrann men kan dock
medföra den största nytta, särskilt i biandbestånden, där företrädesvis de
värdefullare individen böra bli föremål för densamma. Härvid avskäras med en skarp
kniv eller kvistsax dubbla toppskott och utspärrade sidogrenar. I
lövträdsåter-växter kunna genom bett av kreatur eller vilt skadade plantor ersättas på det
sätt, att plantan avskäres vid roten, då skott därifrån utslå, vilka inom kort kunna
nå de kringstående plantornas höjd.
b. Gallring.
Gallringens huvuduppgift är att genom periodvis återkommande
huggningar i de unga och medelålders bestånden skänka för en god stamutformning,
kvistrenhet, kronbildning, massaökning och härdighet mot yttre påverkningar
erforderligt utrymme åt beståndens bildbara träd, så jämnt fördelade som
möjligt över beståndsytan. Samtidigt tillgodogöras de träd, som genom svag
tillväxt, sjukdomsanlag, skador, olämplig växtform eller såsom menligt inverkande
på beståndens mera bildbara individ ej kunna eller lämpligen böra bibehållas
till beståndets mera framskridna ålder.
Redan förut är påvisat, huruledes under det likäldriga beståndets utveckling
från uppkomsten till mogen ålder en betydlig del av det ursprungliga
individantalet under kampen för tillvaron dukar under, förtvinar och dör. Vilken mängd
plantor, som sålunda äro dömda till undergång, framgår vid en jämförelse mellan
individantalet i t. ex. ett io-årigt bestånd och ett ioo-årigt. I det förstnämnda
bör vid normal slutenhet finnas åtminstone 5,000 st., under det att i det
100-åriga beståndet i allmänhet icke finnas mer än 600—700 st. Endast 12—14 %
av det ursprungliga antalet plantor finnas således kvar såsom mogna träd; de
övriga 86—88 % hava stupat i striden. Uppenbart är, att om denna strid får
utkämpas endast med naturens egna hjälpmedel, kommer den att bliva både
seg och uthållig, och mycken livsenergi går till spillo. En stor del av de från
början av en eller annan anledning efterblivna men i övrigt väl formade träden
blir helt och hållet undertryckt, under det att beståndets huvudsakliga tillväxt
kan komma att läggas på visserligen kraftiga men till växtformen mindrevärdiga
träd. I den rationella skogsskötseln, vars uppgift ju är att på ändamålsenligaste
sätt fullt utnyttja markens produktionsförmåga, böra de sålunda uppkommande
missförhållandena icke tålas. Medlen att förebygga dessa och på samma gång
— 224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
