Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - c. Ljushuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
med flertalet lövträd hastigt kan utveckla »sovande knoppar», är med hänsyn
till reaktion för ljushuggning jämställt med dessa. Bland våra vanliga
barrträd, gran och tall, reagerar den förstnämnda vanligen starkare än tallen, detta
till stor del beroende av, att granen merendels har en proportionsvis större
barrmassa att sätta i arbete strax efter friställningen än tallen, vartill kommer, att
marken under det förut slutna granbeståndet i regel har ett större förråd av lätt
omsättbara näringsmaterial än fallet är med tallmarkerna.
Att den genom ljushuggningen framkallade ökningen i kronans
assimilationsmassa även ökar förutsättningarne för fröproduktionen, behöver här ej särskilt
diskuteras, då vi redan i det föregående avhandlat villkoren för trädens
fröbildning och därvid framhållit, att rik näringstillförsel, värme och ljus äro de
faktorer, som i vårt klimat mest befordra en god frösättning.
Ju fördelaktigare ståndorten är för trädslaget i fråga med hänsyn till såväl
klimat som markens näringsinnehåll och fysikaliska beskaffenhet, dess hastigare
och kraftigare verkar ljushuggningen. Trädets alla livsfunktioner kunna då
försiggå livligt. Hämmas assimilationsarbetet av ett kallt och rätt klimat, eller
saknar jorden tillräckligt förråd av näring i sådan form, att det kan tillgodose
trädens genom friställningen ökade krav, blir verkan av ljushuggning ringa eller
utebliver alldeles. Man måste därför varna för att vänta sig någon mera
avsevärd tillväxt efter ljushuggning ä våra magra, med torvbildande markvegetation
överdragna skogsmarker. Rent av riskabel för beståndets hela framtid kan
ljushuggning bliva å för försumpning utsatta marker, emedan förutsättningarne för
densammas utbredning bliva större i samma mån beståndet utglesnas. A sådana
marker kan nämligen assimilationsmassans ökning i trädkronorna icke uppväga
den blad- eller barrmängd, som avlägsnas med de utfällda träden, och följden
blir, att beståndets vattenförbrukning blir mindre under det att samtidigt större
mängder nederbörd komma till marken. Ytvattnet i jorden ökas till fromma
för försumpningsväxterna.
A marker, där under ett väl slutet skogsbestånd anhopats ett överskott av
strö, som, på grund av den genom beskuggningen framkallade något svalare
temperaturen och den i övrigt rådande svaga luftväxlingen samt mindre
tillförseln av nederbörd, ej hunnit förmultna, kan en ljushuggning genom att bereda
ökad tillgång på värme, syre och fuktighet påskynda förmultningen och sålunda
ställa till trädens förfogande en rik fond av näring. Detta förhällande kan
särskilt iakttagas i bok- och granbestånd och torde ofta vara en av orsakerna till
en oväntat hastig verkan av en första ljushuggning.
Det inflytande beståndets föregående behandling kan ha på ljushuggningens
verkan är ganska växlande under skilda förhållanden. Inläggas ljushuggningar
plötsligt i förut ogallrade, slutna bestånd, kunna de medföra bestämda vådor,
vilka bliva så mycket större ju ömtåligare trädslaget i fråga är för brådstörtade
förändringar i dess livsvillkor. I de tättslutna bestånden blir trädens rotsystem
inklämt, stammen gänglig, barken tunn och kronan högtsittande. Sker plötsligt
utglesning i den utsträckning, som en ljushuggning innebär, kullkastas eller
avbräckas träden lätt av stormarne, barkbrand inställer sig, i synnerhet hos gran och
bok, eller utslå vattenskott t. ex. hos ek och lärk, andra kalamiteter att förtiga.
— 266 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
