Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - c. Ljushuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljushuggning.
Man ser härav, att diameterökningen varit betydligt större vid roten än vid
6 och 12 meters höjd på stammen, vilket icke är fallet hos träd, som växa i
trängre ställning. Denna olägenhet är dock av mindre betydelse då man ser,
vilken betydande diameterökning skett vid 6 meters höjd i jämförelse med
medeltillväxten hos liknande träd i ett slutet bestånd. En annan och kanske större
olägenhet med ljushuggningarna är, att marken lätt överdrages med ogräs och
förvildas. Denna olägenhet gör sig gällande på såväl bättre som sämre jordmån,
och faran därför är så mycket större ju kraftigare ljushuggningarne skett och
ju oftare de upprepats. ClESLAR1 har t. ex. funnit, att ogräsinvasion är att
förvänta i bokskogen så snart det förut starkt gallrade beståndets grundyta
genom ljushuggning nedbringas till c:a 65 ye av vad den förut var, och att faran
för markens förvildning stiger ytterligare, om vid ljushuggningen uttages hälften
av det förut gallrade beståndets grundyta. I våra ordinära skogsmarker
överdrages marken mycket snart efter en starkare ljushuggning med en skrymmande
vegetation av ris, örnbräken, ljung och gräs m. fl. växter, vilken vegetation
försvårar trädrötternas näringsverksamhet och därigenom nedsätter trädens
tillväxtförmåga samt blir till stort hinder vid beståndets föryngring. I sammanhang
med ljushuggning böra därför åtgärder vidtagas för erhållande av en
markskyddande underväxt av något lämpligt trädslag. I våra barrblandskogar infinner
sig gärna granen genom självsådd och bör den under dessa förhållanden hälsas
välkommen. I bokskogen är underväxt mindre erforderlig på grund av
bokkronans stora förmåga att in i sena ålderdomen utbreda sig och starkt beskugga
marken, men i ekskogen måste uppdragande av underväxt genom kultur
betraktas såsom regel, därest sådan ej av sig själv uppkommer.
Beträffande ljushuggningens teknik, tiden för dess första ingripande och
vidare upprepande m. m. hava olika meningar framträtt och olika principer
även tillämpats för olika trädslag. Redan under kapitlet om olika
gallringsprinciper hava vi diskuterat de huvudsakliga meningsriktningarne. Vi kunna därför
här fatta oss helt kort.
Wagener vill inlägga sin frihuggning av vissa stammar redan i det
25—30-åriga beståndet och i sammanhang med de första gallringarne. Han vinner
härigenom en stark tillväxt på dessa elitstammar och häller beståndsvirkesmassan
väl uppe genom medelmåttiga gallringar i det mellan huvudträden befintliga
beståndet.
Borggreve gallrar icke eller mycket svagt i bestånden ända till 50—60
års åldern, då han uttager de förhärskande träden med gynnande av
medhärs-kande, välformade stammar.
Worliker-behandlingen kan betraktas såsom en ljushuggning under
beståndets första utvecklingstid, under det att huggningarne under omloppstidens
senare hälft göras svagare.
Den allmännast företrädda åsikten är, att tiden för ljushuggningarnes
ingrepp är inne då man efter gradvis stegrade gallringar utbildat en kvistren
stam till erforderlig längd och med ett kronförhållande, som håller sig vid
1 Die Rolle des Lichtes im Walde.
— 269 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
