Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - B. Skottskogsskötsel - 1. Lågskogsskötsel - b. Lågskogsskötsel för vinnande av korgvidjor, tunnband m. fl. mindre sortiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELSKOGSSKÖTSEL.
S. helix...........ioo
S. purpurea..........99
S. viminalis..........63
S. dasyclados.........49
I vanliga fall torde man göra klokt uti att välja grövre sorter, emedan även å
god jord de starkväxande arterna småningom gå tillbaka och lämna allt tunnare skott.
A torvjord böp dock företräde givas åt de arter, som där enligt erfarenheten gå bäs
till, nämligen helix och S. purpurea.
Jordens tillredning och bearbetning är av stor betydelse för vinnande av ett gott
resultat med odling av korgpil. Skall sådan företagas å torvjord, är det nödvändigt
att väl kalka och gödsla jorden före planteringen. På bättre mossjordar givas med
fördel1 300—400 kg. thomasfosfat, 200—300 kg. 37 «/0 kalisalt samt på sämre
mossjordar dessutom 200—300 kg. chilesalpeter, vilken sistnämnda gives såsom övergödning
i 2 à 3 givor sedan vegetationen kommit i gång. Är mossen torr, kan den förbättras
genom påkörning av sand, omkr. 500 m3 pr hektar. Å gammal ängsmark, som skall
utläggas till pilodling, är det, om så låter sig göra, av fördel att först göra en
förkultur av rotfrukter eller lupiner.
Själva bearbetningen av jorden måste ske till ett djup av 40—50 centimeter,
och får den ske desto omsorgsfullare ju mera bindig och fast jorden är. Jorden
måste nämligen vara så lucker, att de mjuka rötterna med lätthet kunna genomtränga
densamma och nödig värme och luft tillföras dem. Genom bearbetning kunna även
jordlager av olika näringsvärde omblandas på det för rötternas utveckling lämpligaste
sättet. Erfarenheten har visat, att sättsticklingarne utveckla sina rötter förnämligast
inom de jordlager, som innehålla den rikligaste näringen. Då de näringsrika
jordlagren ofta ligga skarpt åtskilda från de näringsfattiga, och vanligen så
fördelade, att de förra ligga närmare ytan, de senare mera på djupet, skulle, om
bearbetning till erforderligt tljup ej ägde rum, rötterna endast utslå inom de delar av
sätt-kvisten, som omgivas av den näringsrikare jorden, och rotmassan således i sin helhet
bli mindre, vilket åter skulle medföra ett mindre kraftigt näringsarbete. Genom att
vid bearbetningen låta den underliggande mineraljorden komma upp i ytan befordrar
man dess förvittring och sönderdelning, varigenom dess närande beståndsdelar bli lättare
tillgängliga för rötterna. Utgöras de undre jordlagren av torv eller råhumus, medför
dess uppbringande i dagen en hälsosam utluftning och råhumusens omförande till
god mylla.
Förutom ovan påvisade fördelar av denna anordning underlättas markens
renhållande från ogräs, i det att dels de ogräsfrön, som till äventyrs förefunnits i de övre
jordlagren, komma så långt ned att de ej förmå utveckla sig till plantor, dels nytt
ogräs ej så lätt förmår rota sig i den från djupet upphämtade sämre jorden, som
kommer i ytan.
Å mager grusjord eller styv lera med ringa humuslager torde det ej vara skäl
att verkställa bearbetningen till större djup än omkr. 30 cm., emedan i annat fall
proportionsvis alltför mycket av älven kommer i dagen. A mycket grund jordmån,
liksom också å lokaler, som lida av så stark bottensyra att marken ej kan bearbetas
till erforderligt djup, måste kulturen göras å rabatter.
Jordens bearbetning, den s. k. rajoleringen, kan ske med plog, med spade eller
med bådadera i förening, allt efter markens beskaffenhet. Till rajolering med enbart
plog å bindig jordmån fordras en synnerligen kraftig sådan, helst en ångplog.
Emellertid låter arbetet där verkställa sig även med vanlig djupgående plog, om man
låter 2 plogar gå efter varandra i samma fåra. Jordens blandning blir därvid dock
icke fullt ändamålsenlig. Bättre är då att låta en arbetare med spade gå efter plogen
1 Hj. Åkerberg, Om odling av pil pä mossar, Sv. Mosskulturf:s tidskr. 1911 sid. 118.
— 341 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
