Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - V. Skyddsskogsskötsel - d. Skogseldarne och åtgärderna till deras bekämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmän del.
emedan vanligen större lugn då råder och därjämte kringflygande gnistor lättare
skönjas och därav uppkommande vådeldsanbud snarare upptäckas. Genom
daggbildningen är vanligen också marken, även under perioder av torr väderlek, om
natten mindre lättantändlig än om dagen.
Önskvärt vore, om vår lagstiftning beträffande elds uppgörande i skog och
mark kunde formuleras på ett mera betryggande sätt än vad nu är fallet. I
åtskilliga andra kulturländer finnas i lagen stränga bestämmelser i detta
hänseende.
På grund av de stora värden, som numera stå på spel vid en skogseld,
torde man väl kunna hoppas att vikten av nödig försiktighet vid elds
användande i det fria skall bli mer och mer klar även för den stora mängden
sorglöst folk, som har sin verksamhet i våra skogar, men tillbud till skogseldar
genom vårdslöshet komma nog allt framgent att uppstå, och då därjämte från
järnvägar, industriella anläggningar, åskeld m. m. alltid en viss fara hotar för
antändning av skog, bör man, framförallt å de orter där en sådan fara kan anses
vara särskilt för handen, söka att genom direkta åtgärder minska
förutsättningarna för utbredningen av en redan på ena eller andra sättet uppkommen eld.
Sådana åtgärder kunna bestå uti:
1. Undanskaffande av torrt ris, skogsavfall och andra brännbara ämnen
från närheten av järnvägslinier, allmänna vägar, av lustresande besökta platser
och andra dylika ställen, där eld kan väntas lätt uppstå.
2. Anordnande av brandbälten och skyddsdiken, särskilt längs
järnvägslinier.
3. Anläggande av lövskogsbälten i barrskogarna, vilket är av särskild
betydelse vid uppdragande av skog å större kalmarker.
4. Uppförande av brandtorn å högt belägna punkter, varifrån stora
skogsvidder kunna överblickas och således en uppkommen eld snart varsnas, samt
5. Anordnande av en effektiv brandbevakning i mera glest befolkade
trakter.
De under punkt 1 angivna åtgärderna torde ej påkalla några närmare
anvisningar. De övriga böra däremot något skärskådas.
De moderna gnistsläckare, som numera användas åt alla större järnvägars
lokomotiv, göra visserligen faran för antändning av närliggande skogsmark
mindre än förr, men å en hel del smärre enskilda banor användas ännu
gnistsläckare av föråldrad konstruktion, och man behöver endast under en
järnvägsresa under den mörka delen av dygnet sticka huvudet utom kupéfönstret för
att förvånas över, att ej antändning från de kringflygande gnistorna sker vida
oftare än vad som verkligen är fallet. Särskilt å större stigningar och när det
gäller tungt lastade godståg utsändas massor av gnistor. Dessutom utfalla ofta
brinnande kolstycken från tendern och kunna lätt rulla ned på sidan av
banvallen och antända den där befintliga torra markvegetationen. Ej sällan ser
man att till förebyggande av antändning från lokomotiven ett bälte av viss bredd
från järnvägen räknat hålles fri från skog och skogsavfall. Detta är naturligtvis
ganska betungande för skogsägaren, då marken på detta sätt i vanliga fall blir
alldeles improduktiv på ansenliga områden, och förfarandet i och för sig tryggar
— 390 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
