Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
singland.1 I jämförelse med granen gär tallen i vårt land än något högre, än
lägre upp på bergen än denna. Exempelvis bildas barrskogsgränsen i Torne,
Stora Lule, Pite och Skellefte älvdalar samt å några andra lokaler av tall, i
övriga norrländska älvdalar liksom överallt längs vattendelarne av gran. I
trädgränserna längre österut i Europa och Asien framtränger åter granen längre än
tallen. I våra fjälltrakter synes också tallen vara i tillbakavikande, under det
ätt granen förmår bättre försvara sina yttersta positioner.
Man skulle kunna tro att ett trädslag med
sä vidsträckt utbredning skulle förete en mängd
variationer eller raser. Sa kan dock
knappast sägas vara fallet. Visserligen förekomma
åtskilliga olika typer, särskilt med hänsyn till
kottarnes och frönas beskaffenhet, barrens längd
och färg samt förgreningens anordning och
trädets växtform, men endast jämförelsevis få
av dessa typer synas vara så konstanta, att
man kan tala om verkliga raser. De flesta
äro utan tvivel mera tillfälliga mutationer eller
lokala anpassningsformer.2 Enligt vår
nuvarande kunskap om trädslaget i fråga är det
egentligen tvenne i vårt land förekommande
typer, som i praktiskt hänseende förtjäna
särskiljas, nämligen den sydsvenska och
nordsvenska tallformen (var. lapponicà). I sin mest
typiska gestalt kunna dessa båda raser — en
eller annan botanist vill t. o. m. räkna dem
för arter — lätt skiljas från varandra, i det att
det normalt utvecklade trädet hos den nordiska
formen har kortare och styvare, om vintern
mera gulaktigt färgade barr, som kvarsitta
längre tid på kvistarna, grågula kottar, svagare
grenbildning, rakare och mera växtfyllig stam,
tunnare bark samt ända in i sena ålderdomen
pyramidformig krona (fig. 143), under det att
den sydsvenska formen har längre, något böjda
och mjukare barr, vilka avfalla redan efter
andra (eller tredje) äret, gråbruna kottar, starkare grenbildning, tjockare bark,
något mindre växtfyllig stam och i ålderdomen avrundad eller t. o. m. stundom
skärmlikt utbredd krona (fig. 144); men talrika övergångsformer finnas mellan
de båda raserna, liksom den sydsvenska formen småningom övergår till den
mellaneuropeiska med dess än kraftigare grenbildning och ofta krokvuxna stam.
1 Enl. Örtenblad.
2 Se härom R. P. Schött: Rassen der gemeinen Kiefer, Forstwissenschaftl. Centralbl. 1907,.
och Örtenblad: Om den högnordiska tallformen, m. fi. uttalanden.
Neg. i Skogsinst:s ägo.
143. Tall av utpräglad nordisk typ å
sandmo. Hamra kronopark.
- 398 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
