Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
specielt, del.
Tallstammens kubiska form är ganska växlande och påverkas av såväl
växtplatsens beskaffenhet som trädets ålder och kronförhållande. I förhållandet
mellan stammens mittdiameter och diametern vid brösthöjd (i,3 m.) har man
såsom bekant funnit ett gott stöd för utrönande av stammens formbildning.1
Om således mittdiametern är t. ex. 65 % av diametern vid brösthöjd, så räknas
trädet till formklass 65 o. s. v. Talet 0,65 kallas härvid stammens »formkvot». Träd
med samma formkvot äro fullt enhetligt byggda, antingen de äro långa eller
korta, grova eller klena. Men givet är att vid samma formkvot ett långt träd
har en mindre direkt avsmalning än ett kort, liksom också att en större
formkvot angiver en relativt mindre avsmalning än en lägre. I stort sett hålla sig
formkvoterna för vår tall mellan 0,60 och o,73. På grund därav att barkens
tjocklek hos tallen är ganska växlande, särskilt i stammens nedre del, blir
formkvoten eller formklassen något olika, om stammen mätes utanpå eller innanför
barken. Då den mellan- och sydsvenska talltypen i regel har tjockare bark vid
de nedre stamdelarne än den nordiska, visar den förstnämnda i stort medeltal
något lägre formklass än den senare. Enligt T. JONSON’s undersökningar är
formklassen för den nordiska talltypen i alla åldrar och grovleksklasser utanpå
barken ganska konstant 65 à 67. Den mellansvenska talltypen når endast i
slutna bestånd över 65 och håller sig för mera fritt uppväxta träd vid 63 à 65.
Innanför barken kommer den nordiska tallen vanligen upp till 70, men i slutna
bestånd ofta till 75, speciellt pä svagare jordmån; den mellansvenska till 68,
under gynnsamma ståndortsförhållanden till c:a 73. För bättre överblick
sammanställas här av JONSON beräknade avsmalningsserier i formklass 65 bredvid
varandra med avrundade procenttal.
Diameter vid sektion O I II III IV V VI VII VIII IX
Gran......... 100 94 88 81 73 à5 55 45 33 18
Tall utan bark..... 100 94 88 81 73 65 55 44 3i 15
t> med tunn bark . . 100 92 86 79 72 àj 57 47 34 18
5 m. medeltjock bark 100 9i 84 78 72 à5 57 48 36 19
» med tjock bark . . 100 90 83 77 7i à5 57 4s 37 20
Tallbarken åstadkommer sålunda vid lika formklass brist i nedre delen,
men överskott i toppen i jämförelse med t. ex. en lika grov gran.
Ser man till den direkta avsmalningen på en viss absolut längdenhet, så har i
Norrland, enligt Holmerz och Örtenblad, stammens nedersta 3 meters sektion intill
en ålder av 100 år en mycket ringa avsmalning, knappt överstigande 1 <>/„ av längden,
men redan vid 4—6 meters höjd ökas den märkbart. Efter 100 år blir första
sektionens avsmalning större och därpå följande 3 meter bilda stammens jämnaste del med
en avsmalning av knappt 1 %. Medeltalet för avsmalningen å hela stamlängden är
där för träd under 100 år 4 cm., över 100 år 5 cm. Avsmalningen från i,3 m. till
1 Se härom: A. Maass, Kubikinnehållet och formen hos tallen i Sverige, Medd. fr. Statens
Skogsförsöksanstalt h. 8 19x1. T. Jonson, Tallens stamform, Skogsvårdsf:s tidskr. fackuppl. 1911 sid.
285. Maass’ och Jonson’s formklasser äro icke lika, i det att den förre utgår från ett mått taget på
mitten mellan stubbhöjd och topp, Jonson åter från måttet på mitten mellan brösthöjd (1,3 m.) och
topp.
— 422 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
