Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
6,5 m. är i medeltal för hela Norrland enl. Lovén’s bearbetning av ovan åberopade
material 4,7I cm. Sistnämnda författare uppgiver vidare1 att tallens avsmalning i
Värmland från brösthöjd (i,5 m.) till första stockens topp (omkr. 7 m.) i medeltal innanför
barken är 49 mm. då det gäller skog som uppnått timmerdimension (100 år och
därutöver). Överförande från sluten till fri ställning ökar avsmalningen, i det att
årsringens bredd blir större nedåt än uppåt stammen. (Se sid. 268.)
Tallens bros th oj ds form tal. påverkas framförallt av trädets höjd och
formklass och det så, att formtalet ökas med högre formklass och minskas med
större höjd. Nedanstående sammanställning må tjäna såsom exempel.
Höjd i meter Stamformtal enl. Jonson Formklass Stamformtal enl. MAASS Formklass
0,60 O,65 0,70 0,75 0,60 0,6S 0,70 0,75
10 0,485 516 552 593 0,464 50I 537 574
15 453 488 525 570 426 466 506 546
20 437 473 512 558 405 447 488 529
22 433 469 509 554 399 441 483 524
24 429 465 505 550 393 435 478 520
Tallens bark företer ett frän andra inhemska trädslag ganska avvikande
utseende. Detta framträder egentligen vid trädens mera framskridna ålder, då
de övre stamdelarne och grenarne äro klädda av en rödgul, i tunna
pappers-liknande skikt avflarnande tunnbark, under det att de nedre stamdelarne täckas
av en mer eller mindre tjock, i avlånga stycken uppsprickande grovbark. Den
gulaktiga tunnbarken går längre
ned på stammen hos den
nordiska tallformen än hos den
mellansvenska, hos vilken man
stundom finner individ, möjligen
lokala raser, där den grova
sprickbarken när långt upp i kronan.
Egendomliga avvikelser från den
normala typen anträffas ej sällan.
Att barkens tjocklek växlar är
redan i det föregående antytt,
och detta gäller framförallt de
nedre stamdelarne, där högst
betydande divergenser i
barktjockleken kunna förekomma.
Exempelvis anför T. Jonson2
att hos 178 undersökta tallar av
30—33 cm:s diameter barktjock-
Ur Skogsinst:s saml. G. Grönberg foto.
158. Tjockbarkig tall Vedcylinderns diam. 32 cm.
Barken på tjockaste ställena 8 cm.
1 F. Lovén: Tallens och granens tillväxt i Värmland.
2 Taxatoriska undersökningar över skogsträdens form, Skogsvårdsf:s tidskrifts fackuppl. 1911
sid. 303.
— 423 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
