- Project Runeberg -  Skogsskötsel : handledning vid uppdragande, vård och föryngring av skog /
436

(1914) [MARC] Author: Anders Wahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

specielt, del.

plantor. Ekorren är verksam i samma avseende, ehuru han för sitt barkfrat
oftast väljer de medelålders trädens inom kronan befintliga stamdelar, därigenom
framkallande rätt betydande stamskador (fig. 169). Rådjuret gör åverkan på
ungtallarne genom att feja hornen mot stammen, varigenom enstaka
10—12-åriga stammar kunna förstöras (fig. 170). Mera sällan avbiter det skotten eller
barren. Detta gör däremot älgen, varvid även ganska försigkomna träd nedbrytas.
Den sålunda uppkomna skadan kan bli rätt ansenlig, om älgstammen är stor och

tillgång på andra, av älgen mera
omtyckta födoämnen, såsom asp,
sälj, vide, björk, enbuskar m. fl.,
saknas. För att i möjligaste
mån förebygga älgskador å
tallskogen bör man därför tillse,
dels att älgarnes antal hålles inom
behöriga gränser, dels att tillgång
på förenämnda lövträd är för
handen i tillräcklig mängd.
Genom att om vintern kullfälla ett
antal aspar inom de områden,
där djuren hava sina
vinterstationer, kan en avsevärd
inskränkning ske i skadegörelsen å
växande barrskog, emedan älgarne
synnerligen gärna avgnaga
barken å de sålunda lätt
tillgängliga asparne. Dä det dessutom
visat sig, att det ofta är enstaka
djur. som företrädesvis angripa
tallskogen, bör man även hava
sin uppmärksamhet riktad på att
om möjligt söka fälla dessa, ty
få de ostört bedriva sitt ofog,
kunna de lätt förföra även sina
kamrater till detsamma. Mest
är det ungskog av 15—20 års
ålder, som angripes, och såsom det vill synas företrädesvis sådan, som växer å
mera steril mark och därigenom är tillbakasatt i växten. I trakter, där
kronhjorten förekommer, gör han stundom skada på tallungskogarne genom att
avskala barken. Dylik skadegörelse i rätt stor utsträckning har t. ex. iakttagits
ä Övedsklosters gods i Skåne.

Bland tamdjuren äro får och getter synnerligen farliga för tallåterväxterna,
och även nötkreaturen förgripa sig på plantor och ungskog, i synnerhet vid
den tid då de unga skotten utspricka pä våren (fig. 171). Hästar skada mest
genom sitt tramp. Inom den rationellt skötta skogen bör betning därför icke
förekomma å kulturfält eller föryngringsytor. I fjälltrakterna göra lapparnas

g. i Skogsinst:s ägo. G. Grönberg foto.

16S. Tallgren med »sprittmaskar» (.Lophvrns rufus)
2 ; nat. storlek.

— 436 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:20:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waskog/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free