Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
renar stundom stor skada å tallåterväxterna, dels genom att uppsparka de små
plantorna dels genom att avbita skotten å de något äldre.
För skogseldar äro de rena tallbestånden mera utsatta
än flertalet andra trädslag. Dä de i allmänhet växa ä i och
för sig torra jordmåner, vars markbetäckning av lavar, ljung
m. m. vid långvarig torr väderlek blir mycket eldfängd, sprider
sig en uppkommen eld mycket hastigt över stora områden.
Mot själva elden är tallen dock. tack vare sin vid de nedre
stamdelarne tjocka bark, tämligen motståndskraftig, och om elden
ej går upp i kronorna pä träden, kunna i synnerhet äldre
träd ofta överleva åtminstone lindrigare skogseldar (se fig. 141).
Tallfröet gror lätt i de av skogseld övergangna markerna, och de
vackraste tallungskogarne finner man i Norrland vanligen ä gamla
»brännor». I det stora hela kan man därför säga, att
skogseldarne äro mindre ödesdigra för tallen än för andra barrträd. Utan
tvivel hava skogseldarne bidragit till att bibehålla tallen såsom
härskande trädslag å stora områden, där hon eljes med all
sannolikhet skulle utträngts av granen.
För stenkolsrök är tallen ganska ömtålig. Utsatta för sådan
under längre tid, vantrivas träden och bli topptorra eller rent av
dödas. Även röken från kolmilor kan, om träden stå sä nära
milan att de träffas av den varma röken, skada tallen genom att
döda barren.
Yttre skador å stamdelarne, t. ex. genom påfällning,
bleck-ning m. m. har tallen lättare att övervalla än granen och utsättes
ej i samma grad som den sistnämnda att i dylika sårnader
anfäktas av rötsvampar. Dock kunna de framkalla missbildningar, som
nedsätta virkets tekniska användbarhet eller förorsaka stammens
avbräckande vid starkare vindtryck.
Ur Skogsinst:s saml.
169. Tallstam
med ekorrgnag.
Fröanskaffning och kultur.
Insamling av tallkottar är ett ganska tidsödande arbete, emedan kottarne,
enstaka eller ett par tre tillsamman, sitta spridda över kronans övre delar.
Lättast sker insamlingen ä avverkningstrakter sedan träden fällts, och detta har
även den fördelen, att kottarne kunna plockas frän välvuxna träd med högt
sittande kronor. Mäste insamlingen ske från stående träd, frestas man lätt att
plocka kott frän lågvuxna, storkroniga individ, vilket ingalunda är att förorda,
då alltid en viss risk förefinnes, att en sådan växttyp kan gä i arv till den av
fröet uppkomna plantan. För underlättande av kottplockning frän stäende träd
hava, såsom i allmänna delen av detta arbete redan nämnts, under senare år flera
apparater konstruerats, alla avsedda att fästas pä långa bambustänger. Appara-
— 437 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
