Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
gar i såddrutorna. Ehuru tallen har stor spridningsförmåga och en stark trängsel
1 ungdomsåren därför ej gör sig så menligt gällande för detta trädslag som för
t. ex. granen, är det dock för beståndets snabba och likformiga utveckling av
stort värde, om ett avlägsnande av de övertaliga plantorna redan tidigt kan ske.
Då tallplantorna särskilt efter rutsådder, som utförts å större kala ytor, äro
utsatta för en hel del åverkningar genom kreatursbett, svamp- och insektangrepp
m. m., torde det i de flesta fall icke vara skäl att verkställa utgallringen förr än
plantorna uppnått en höjd av åtminstone i—1,5 meter (se sid. 221). Med röjningssax,
riskniv eller t. o. m. genom avbrytning med blotta händerna avlägsnas dä:
1:0) stor gr eniga, missformade individ, som trycka närstående vàlvuxna plantor
samt 2:0) sjuka och skadade individ, varjämte 3:0) alltför tätt stående
grupper av likvärdiga plantor utglesnas. Man strävar således efter att få ett
bestånd av välformade plantor, möjligast jämnt fördelade över ytan. Kostnaden
för en sådan röjning är ganska obetydlig, då den kan utföras med omkr. 2
dagsverken pr hektar. Värdet av denna åtgärd är däremot stor för beståndets
framtida utveckling, emedan 1:0) tillväxten hos dessa friställda, välformade
individ stegras, 2:0) man kan dröja längre med de egentliga gallringarne och
3:0) när gallringarne ske, dessa lämna ett bättre utbyte. Skulle beståndet
under första decenniet vara särskilt starkt utsatt för angrepp av parasitsvampar
eller skadeinsekter, är det skäl dröja med utglesningen tills beståndet nått omkr.
2 meters höjd, ty så länge de förväxta, storgreniga individen stå kvar, är det
företrädesvis de som angripas, och de något efterblivna men mera välformade
individen kunna därigenom undgå att deformeras. Dessutom kan ju genom
dylika angrepp en del individ dödas och beståndet på så sätt utglesnas, så att
särskild utgallring ej är nödvändig, om än en av förenämnda orsaker skedd
utglesning av lätt insedda skäl ingalunda är till fördel för beståndets vidare
utveckling. Underlåtes alldeles röjning i de unga täta återväxterna, blir beståndet,
då de första gallringarne skola inläggas, vanligen sammansatt av spridda
»vargar», mellan vilka gängliga, kronfattiga träd stå mer eller mindre inklämda.
En stor del av beståndstillväxten har lagts på träd, som måste falla vid denna
första gallring, och genom dessas borttagande uppstå luckor, vilka medgiva
kantträden tillfälle till onödigt stark grenbildning.
Vid vilken tid de första egentliga gallringarne böra inläggas beror av såväl
beståndets tillstånd som tillgänglig arbetskraft och möjligheterna för
gallringsutbytets tillgodogörande.
För en fullgod utveckling av beståndet är det alltid önskvärt, att de icke
uppskjutas för länge. En tidig första gallring är särskilt av nöden, om röjning
i plantåldern ej förekommit, så att beståndet antingen — om det uppkommit
ojämnt — innehåller en mängd vargtyper, som trycka välformade grannindivid,
eller står i så stark trängsel, att en normal kronbildning omöjliggöres t. o. m.
för flertalet av träden inom de härskande trädklasserna. Men även om röjning
förekommit och plantorna under första decenniet genom densamma tilldelats
nöjaktigt utrymme, hinner tallbeståndet, åtminstone å de bättre ståndorterna,
redan vid 25—30 års ålder nå en sådan utveckling, att en luckring i kronslutet
är behövlig, om icke de enskilda trädens diametertillväxt skall onödigtvis till-
— 451 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
