Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 2. Gran (Picea abies syn. P. excelsa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gran.
I sitt arbete »Granen»1 ansluter sig A. G. Blomqvist till de Candolle’s och
mlddendorff’s åsikt, att en sommartemperatur av 5—7 0 C. under maj—sept.
(153 dagar) skulle vara tillräcklig för granens värmekrav. Hennes anspråk på
luftfuktighet framgår därav, att hon når större utbredning och visar kraftigare
växt i trakter med stor nederbördsmängd samt i för uttorkande vindar
skyddade lägen. Hon uppsöker sålunda gärna nordliga och ostliga sluttningar samt
dalgångar, men kan dock utveckla sig väl även i soliga lägen, om tillräcklig
fuktighet och näring finnes i jorden. Om än således granens krav på
luftfuktighet äro ganska stora, finnas dock i detta hänseende gränser, som ej få
överskridas. Stillastående stor fuktighet i luften
befordrar därför ingalunda hennes trevnad, och hon
angripes under sådana förhållanden lätt av
svampsjukdomar.
Mot extrema klimatväxlingar är granen mera
känslig än tallen. Visserligen kan hon tåla en
lika låg vintertemperatur som sistnämnda trädslag
utan att därav taga obotlig skada, men för
köldförande torra vindar är hon ömtålig, och det är
säkerligen dessa som lägga de största hindren i
vägen för hennes utbredning i norr och i
höjdlägen. Utsatt för sådana, antager hon även den
karaktäristiska växttyp, vi förut betecknat med
namnet fjäligran. I södra delarna av vårt land
är det egentligen sen frosterna på våren, som välla
avbräck i granens utveckling, framförallt i
ungdomsåren. Ofta avsvedas de nyss utslagna skotten
av nattfrosterna, och i mera frostlänta lägen
inträffar detta stundom långt fram i juli (fig. 195).
Om skotten nyss framkommit då de dödas av
frosten, utbildas någon gång under
vegetationstiden nya, om än kortare skott, men i regel och
framförallt om frostskadan inträffar längre fram på
sommaren, då skotten nått längre utveckling,
utbildas endast ett antal knoppar nedanför det
avdöda krumböjda skottet, vilka först påföljande är
giva upphov till skottsamlingar, som ge trädet ett tovigt utseende. När granen
nått några meters höjd, är hon vanligen befriad från dessa frostens påverkningar,
men däremot kan kottbildningen hämmas genom alltför låg temperatur vare sig
så, att honblommorna frysa bort, eller så, att kottämnena av brist på erforderlig
värme ej nå full utveckling. I övrigt är det sannolikt, att granens tillväxt
påverkas av de årliga temperaturförhållandena i samma riktning som tallen (se
sid. 399). Även icke köldförande vindar förvanska granens växtform i hög
grad, och i vindexponerade lägen blir kronan ensidig och risig samt stammen
1 Finska Forstföreningens meddelande 1883.
Neg. i Skogsinst:s ägo. N. Sylvén foto.
192. Pelargran. Grönsinka
kronopark.
— 477 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
