Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 2. Gran (Picea abies syn. P. excelsa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gran.
hyggets kultivering genom plantering snarast möjligt efter avverkningen att
förorda framför den naturliga besåningen från skogskanten. Ett felslaget fröår kan
fördröja hyggenas besående från denna i 5—6 år, varunder marken hinner
gräs-eller ogräsbindas, så att självsådden även därefter blir luckig och
otillfredsställande.
A kalhyggena är uppbrytning av stubbarne särskilt att rekommendera, så
vida sådan kan ske utan alltför stora kostnader. Är marken ej dess mera
stenbunden, går detta arbete jämförelsevis lätt tack vare granens ytliga rotsystem.
Genom stubbrytningen erhåller man icke allenast ganska avsevärd ökning i
virkesutbytet. utan man vinner även flera andra fördelar, nämligen:
att marken starkt uppluckras, varigenom möjligheterna till självsådd
vidgas;
att åtskilliga skadeinsekter, som föröka sig i stubbarne, däribland särskilt
snytbaggarne, oskadliggöras; samt
att de för granskogen så fördärvbringande parasitsvamparne Armillaria
mellea och Polyporus radiciperda m. fl. vållas ett bestämt avbräck. A orter,
där stubbrytning ej lönar sig och snytbaggarne uppträda särskilt svårt, bör man
avbarka stubbarne så snart de börja sava efter avverkningen, eller också får
man verkställa insamling av insekterna å hyggesplatserna.
Har självsådd anflugit å hygget till sådan täthet, att trängsel mellan
plantorna uppstår, måste utgallring av plantorna ske, ty i annat fall kan på grund af
granens ringa spridningsförmåga hela plantbeståndets utveckling tillbakasättas.
Tiden för denna utgallring får rätta sig efter tätheten hos beståndet. Ju tätare
plantorna uppkommit, dess förr måste den verkställas. Samma åtgärd måste
vidtagas, om rutsådd ägt rum och trängsel mellan plantorna i rutorna uppstår.
A andra sidan bör hjälpkultur ej försummas, därest återväxten är gles eller
luckig. Sådan hjälpkultur sker bäst genom plantering med kraftiga, omskolade
plantor.
Sedan beståndet börjat sluta sig, så att kvistrensningen inledes, måste man
med oavlåtlig uppmärksamhet följa dess vidare utveckling. Hos intet annat
trädslag hämnar sig försummad beståndsvärd så kraftigt, som när det gäller
granen. På grund av granens stora förmåga att fördraga beskuggning samt
ringa spridningsförmåga försiggår självgallringen ytterst långsamt och de svagare
individen kämpa i det längsta med de starkare om utrymmet.
Huvudbeståndet hindras därigenom i sin utveckling, stammarne bli gängliga, kronorna alltför
små och rotsystemet förkrympt. Härigenom minskas motståndskraften mot de
faror vi förut anfört såsom ständigt hotande de rena likåldriga granbestånden.
Med avseende på beståndsbehandlingens inflytande på beståndets utveckling
och produktion finnes intet trädslag, som i utlandet blivit så ingående studerat
som granen. Flertalet av utlandets skogsförsöksanstalter hava haft eller hava
denna fråga på sitt program, och en synnerligen vidlyftig litteratur föreligger
härom. I vårt land, där de rena granskogarne hittills spelat en jämförelsevis
underordnad roll, hava vi föga erfarenhet i detta hänseende. Vi nödgas därför
söka att draga lärdomar av utlandets erfarenheter, i den mån dessa kunna vara
för våra förhållanden tillämpliga.
— 511 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
